Aftonbladet – 5 september 1844, sida 2

surser; också applåderades han och blef till och med efter spektaklets slut invopad. — För att sätta våra läsare i tillfälle se, buru den nya regenten och utsigten till en ny sakernas ordning i Sverige bedömas hos våra stamförvandter, tyskarne, meddela vi följand2 artikel ur den för sin politiska oörskräcktbet och sin varma nationalitet bekanta Kölnische Zeilung. HYILKA REGERINGSGRUNDSATSER FORDRAS AF VÅR TID? En fast konseqvent vilja är en härlig sak, med hänseende likväl till det mål den väljer. Det är ett vapen, en yxa, som kan tjena till försvar till nyttiga verk, men också till att såra och förstöra. De tider synas vara förbi, då viljan hos dem, som hafva de flesta medel att göra henne gällande, regenter, siatsmän, o. d., lätteligen funno utväg att vända sig mot utlandet, sätta verlden i rörelse, göra eröfringar, med svärdet i hand bilda en propaganda och på ena eller andra vägen tillvinnna sig ryktbarhet. Ryktbarheten har blifvit rarare än fordom, och den blir sällsyntare, ju mer odlingen stiger, d. v. s. ju mer verlden söker sin tillfredsställelse i utvecklingen af de moraliska egenskaper och den rättvisa, som i alla förhållanden fordrar erkännandet af menskligt värde, menskliga rättigheter, och icke ställer massorna till disposition åt enskilda personers egennytta eller fåfänga. Ryktbarheten skall i framtiden : vinnas blott derigenom, att man uppoffrar sig för menskligheten, då den fordom merendels eröfrats derigenom, att man för sig uppoffrat menskligheten. En sådan sakernas förändring, en sådan den humana tidsandans långsamma men säkra utbredande och befästande, lägger osynliga, men oundvikliga fjottrar på älven de högsta myndigheters vilja Den kraft, som ej mer kan vända sig mot utlandet, måste vända sig åt det inre och inom denna inskränkning söka uppskattningen af sitt värde. Önskan att begagna sin stillning för att vinna en plats i historien och vinna ryktbarhet för sin person, är för mycket naturlig, för att icke, äfven inom en sådan inskränkning, söka göra sig gällande. Men sättet hvarpå, ändamålet hvarför den ger sig tillkänna, bestämma ock huruvida den skall uppnås. Sträfvandet för skön konst eller en uteslutande riktnipg åt de materiella intressena el!er åt statslifvets utbildning efter en traditionell eller dynastisk plan, skola, lika litet som någon annan art verksamhet, den der ej intränger i och har sin rot i folklifvet, låta någon uppnå en höjd, der han kan blifva föremål för någon stadigvarande sympati och erkänsla hos efterverlden. Blott den lager ernår saft och kraft till ett oförgängligt lif, som sänker sina rötter ned i hela folkets önskningar och sträfvande, ned i grunden för rätt och allmän frihet. Det vore en stor för villese, om man föreställde sig att den maktägandes vilja kunde, äfven då den ej infaller med folkets behof och syften, tilltrotsa sig ett erkännande af styrka och fasthet, kunde, såsom vilja betraktad och utan afseende på tiden, grunda någonting bestående eller till och med införlifva sig med folket. Mången statsman har till sin skada erfarit, att till och med konseqvensen stundom kan medföra våda, och att den allmänna aktningen derigenom kan förspillas. Ju mer den nyare tiden inskränkt der maktägandes vilja inom kretsen af det inre statslifvet, dess mer har den ock känt sig uppmanad att äfven inom denna krets ytterligare inskränka samma vilja och styra den i enlighet med folksandan, i stället att, som man kunde tro, här låta den göra sig än mer gällande, om än genom moraliska medel. Den rätta herrskareviljan i vår tid måste bemöda sig att instämma med den allmänna viljan, hvarigenom hon tillika vinner att den sednare lyf.er och understödjer henne. Från dessa betraktelser öfver de regeringsgrundsatser, som i vår tid bringa den högsta ära åt sin ägare och den mesta lycka åt folket, komma vi till en undersökning om de serskilda staterna, betraktade ur synpuakten a! dessa grundsatser. Vi nödgas dock härutinnan inskränka oss till lätta antydningar och vända vår blick först till Norden. Eo regents ställning erbjuder någonting så eget, hans grundsatser och föresatser äro, som erfarenheten nogsamt lärt, blottställda för så många inflytelser, att man icke af ett kort aktgifvande på en ny regering genast kan bilda något tillförlitligt omdöme om dess chef; Sveriges nya regent synes Oss likväl erbjuda en synnerlig garanti derför att han upptagit de grundsatser, vi ofvan antydt. Vi minnas ännu de ädla, humana tänkesätt, han i sina skrifter uttalat, men det är icke dessa, som bestämma vårt omdöme, ty, isynnerhet hos en regent, kommer det mindre an på hur han talar än hur han handlar; men äfven Konung Oscars handlingar synas 0ss PR