Aftonbladet – 5 september 1844, sida 2

framskridandet, han likväl går tillväga med dem största foglighet. Denna kloka modesti hos em regent, åt hvilken så minga tillfällen att framstå som en motsats till företrädaren erbjuda sig, lemnar, i förening med hans, efter vårt omdöme, omisskännliga föresats att fortfarande handla i enlighet med folkets önskningar, en borgen derför, att en ny glänsande epok är beskärd åt Sverige, och en utmärkt plats i historien åt dess ledare. För en kärnfull nativn, som den svenska och norska, kan det ej misslyckas att under fria statsinrättningar och en frisinnad regent förvärfva ett anseendey som med tiden godtgör landets ogynnsamma läge och inskränkta om mång. Fiiheten har i alla tider och hos alla folk skapat storverk, och hvem kan väl inta sig, att den skulle blifva ofruktsam, hös en nation, som hör till de kraftfuiiaste på jorden? Sverige utgör för närvarande blott sällan ett föremål för den politiska verldens uppmärksamhet; men säkert skall inom kort rubriken Sverige, i tidningarne blifva en af de mest eftersökta. För ir har den nya sakernas ordning i Sverige större intresse än just för oss tyskar. För Sverige, om för någon, bör vår nationalanda och vår stamkärlek vakna och sympatisera. Frågan är ej blott gemensamma sträfvanden för den inre utvecklinger, hvilka öfverallt böra sätta sig i beröring hålla jemna steg, utan äfven och icke mindre om ställningen i förhållande till utlandet. Uppmärksamheten har ofta blifvit riktad på fastheten hos den vilja, som från en annan sida riktar sitt inflytande och sina sträfvanden mot Tysklands intressen och Tysklands gränser; om Konung Oscar visar en fast vilja i en motsatt riktning, hvarpå vi ej tvifla, så skall det tyska folkets anda kelsa honom såsom sin förnämsta bundsförvandt. Och hvem kan då tvifla att ban i tyska regeringarnes sympatier skall finna en uppmuntran att förena svenska och tyska intressen, så visst som han derutinnan är försäkrad om tyska folkets sympatier.