Aftonbladet – 5 september 1844, sida 2

— Den tropiska regntid, som så länge hemsökt oss, har ändtligen måst vika för en klar och varm eftersommar; hufvudstadens ipnevånare våga sig numera på allvar ut i det gröna, utan beho: af paraplyer. Älven den i flera månader så ödsliga Djurgården bar på den sista veckan iåtertagit sin rang som Stockholms gemensamma sommarnöje, och om mörkret kommit tidigare, än man är van vid under nordiska sommarutfärder, så har men i stället haft söderns månsken under bar himmel, och ganska inbjudande spektakler under tak på Djurgårdsteatern. — I går aton var der fullt hus. Hr Andersson hade recett; man gaf den omtyckta pjesen Hin Ondes Memoirer, hvari recettagaren spelar hufvudrollen, och vidare en tvåaktskomedi Arrendatorn, som var ny och har utseende att blifva en god kassapjes. Det är ett franskt intrigstycke, med en dubbel knut, ganska skickligt inoch utveck!ad. Om den icke till innehållet kan -täfla med de förnämsta produkterna för cenenp, samt en eller annan liten anmärkning skulle kunna göras vid utförandet, spelades den likväl i allmänhet med ledighet och skicklighet och gaf åskådarnes skrattmuskler en nästan oafbruten motion, u:om emot slutet då de ömmare käns!orne togos något i anspråk. Den var också beströdd med en ganska god dosis icke så serdeles finstött peppar, som; dock rätt insnusad, otvifvelaktigt skall försätta så väl andrygheten, som penningehögfärden uti en och annan bitter nysning, så vidt deras näsnerver icke äro alltför förhärdade af dammet från gamla stamteflor och kassaböcker. Hr Deland, som Bouvard och Hr Broman såsom hufvudpersonen, Arrendato: Fargeau, tycktes företrädesvis ådraga sig åskådarnes uppmärksamhet; recettagaren, såsom Albert, Bauvards son, hade en för sina anlag mindre tacksam roll, men utförde den imedlertid oklanderligt. Hans roll i första pjesen tillåter honom deremot ett förmånligare användande af sina resurser; också applåderades han och blef till och med efter spektaklets slut invopad.