Aftonbladet – 4 september 1844, sida 2

got öfver 4 millioner; och hvad som utgått ur landet uppgår till 42 eller 44. Sådan är den offentliga penningställningen, bankens, landets. Låtom oss nu ti!lse buru det står till med den enskilda... Vi finna då en till oerbörd grad ökad skuldsättning i alla möjliga former. Uader den korta tiden efter 41834 har riksbanken ökat sin utlåning från 47 millioner till 25, eller med nära 30 procent, d. v. s. den har ökat sin utlåning, under det den har minskat sinl. sedelstock. Privatbankerne hafva dessutom, hufvudsakligen efter denna tid, utlånat omkring 6 millioner. Bruksegarnes hypotekskassas utlåning utgör måhända 8 millioner. Hypoteksinrättningen i Skåne har utlånat 3 eller 4 millioner. Alla kassor hafva alltjemt förökat sina utlåningar, så att man utan fruktan för betydlig missräkning kan antaga, att den enskilda skuldsättningen i landet sedan år 1834 ökat sig med omkring 30 millioner; och den fasta jorden börjar visa sig så betungad af skulder, att kassorna, som icke utlåna öfver halfva egendomsvärdet, snart icke kunna få sina kapitaler utlånta, icke af brist på j lånsökande, men af brist på säkerhet. Derförel måste borgenssystemet tillgripas, och sedan jorden ej är mer tillräcklig att pantsätta, pantsätta invånarne hvarandra. Sedan år 48536 till år 4844 eller på 6 år hafva hos Konungens befallningshafvande i länen blifvit utsökt dena ofantliga summan af 24 millioner rår, d. v. s. 3, million på år, som de sista åren: uppgått nära till 4 millioner. Det betänkliga deruti är, att af ofvannämnde summa 441; million blifvit utsökt hos allmogen, och 41, million hos torpare och tjenstebjon. All personlig kredit är i det närmaste försvunnen. Långifvare frågar ru mera i vårt land endast efter den pant, den säkerhet, låntogaren har att gifva; icke efter hans heder och hans sträfsamhet. Före år 4833 var pauperismen okänd i Sverge. Vi hade förut fattiga, men inga proletärer. Se-l dan dess har pauperismen icke alienast uppkommit, uten äfven förökat sig till en grad, nedsiående för menniskovännen, förvånande för statsmannen. Taflan kunde ful!ändas genom skildringen af våra korrektionsinrättningar, våra fängelseanstalter, de till en oerhörd grad tilltagande kostnaderna för blotta forslingen af tjufvar och arbetslösa. Låtom oss vidare tillse, huru förhållandet varit under denna tid med landets näringar: om de gått framåt eller tillbaka. Jag vill dervid icke upptaga bruksrörelsen och trävaruhandeln. Den föfras närvarande förlägenhet, äfvensom den sednares tilltagande liflighet, bero icke af vårt inhemska peaningeväsende, utan endast af utländska konjunkturer. Våra öfri.a större näringar äro åkerbruket, boskapsskötseln och fabrikerne. Huru hafva de utvecklat sig sedan år 1834? För att bedöma åkerbrukets tillstånd, samt om det under en viss period stigit eller fallit, har man en säker måttstock i spannmålens export eller import. . Har under den tiden efter år 4834 spannmiålsexporten tilltagit och importen aftagit, eller tvärtom, jemfördt med tiden före rezlisationen? Vid under; sökningen härom måste man utesluta missvextåren. Sedan år 4834 har blott ett större missvextår in: träffat, nemligen 4858. Före år 1334 inträffade de sista missvextåren 4826 och 4827. Vi skola således utesluta dessa ur räknisgen och indela den sednast förflutna tiden uti två perioder, den ena incefattande de 7 åren näst före 48353; den andra de 7 åren från och med 4835 till och med 1842, då år 1838 undantages. Vi finna då följande . märkvärdiga resultat. Af råg exporterades under perioden före 1855, 418.700 t:r; under perioden efter 418535, 214,100 tr. Uader förstnämnde period importerades icke mer än 97,000 t:r, men under den sednare ända till 220,000 i:r. Ollingen af råg har således varit i den retrozradation, ait 220,700 1:r mindre öfverskott varit under de 7 åren efter realisationen, än under de 7 åren före densamma. Dånu råg är landets hufvudsäde, och det till hvars förökande åkerbruket sträfvar såsom sitt högsta mål, och detsamma icke envändes till bränvin, utan till bröd, så visar sig, att sedan Sverige före realisationen kommit till den punkt, att det kunnat brödlföda sig sjell, har det efter realisationen åter nedsjunkit till det fordna förhållandet, att nödgas. åter införskritva säd till brödföda; och det ua-l, der en tid, då dea tilltagande potatesodlingen åstadkommit en mindre förbrukning deraf. Af hvete exporterades under den föregående perioden 404 409 t:r, under den sednare icke mer än 4,200 t:r. Under den förra perioden importerades icke mer än 450 1t:r, under den sednare 27,200. Således aftog exporten med 96,900 tr, och tilltog importen med 26700 1:r under den sednare perioden, så alt retrogradationen af hveteodlingeas öfverskott visar sig vara 123,600 tr. Af korn exporterades under förra perioden 295 700 t:r emot en import af 488,800 t:r. Under den sedoare exporterades 154,000 i:r emot en import af 124,000 t:r. Således var i den föregående perioden öfverskottet 106.900 1:r, under sednare icke mer än 30,000 t:r, d. v. s. att kornodlingen var i en retrogradation af 76 900 1:-. Beräkna vi nu värdet af detta tillbekaskridande i hela det högre åkerbruket, sålunda att hvete upptages till 40, råg till 8, korn till 5 Rdr Bko, så visar sig, att under den sednare perioden af Z år framalstrats ett öfverskott för vår utrikes handel FR FN YAN DI Ks; 8 4 ooo snRdunporadec