Aftonbladet – 4 september 1844, sida 2

skedde, improviseras, såvida den burleska, lefnadsyra scenen här skall vinna något af det dramatiska li! den i verkligheten eger, der allting likaiedes följer det hänförande ögonblickets ingifvelser. Hr H:s utförande af denna pjes vid hans första soir6a var visserligen ganska utmärkt, men likväl ångt under hvad han denna gång presterade. Samma gratie, samma piscevole funno vi äfven då, men icke denna humoristiska inspiration, som i ständig vexling och likväl med så mycken säkerbet nu rörde sig emellan de mest disparata elementer. Kontrasternas effekter lyckades honom synnerligast, och knappt förmådde den inre blicken följa de gnabba skiftningarne af de brokiga, sprittande figurerna, som han framtrollade — men hvarken den graviteticke Abbaten eller hans plåz0oande Årlechino, hvarken den groteske, efterhängsne Pulcinellon eller den skälmska Contadinan, som i nästa ögonblick öfverhöljer honom med ett regn af confeiti — ingen förmådde ens för ett ögonblick förleda vår konstnär till att öfverskrida den fixa, nästan omärkliga linie, som begränsar det skönas rike i konster, ehuru ofta han under ögonblickets hänförelse än vidrörde der. Det inskränkta biträde Hr H. denna aton erböll, måste man tillskrifva den omstindigbeten, att flere blend våra virtuoser både i vokaloch instrumentalväg äro stadde på sina sommarturer, hvilken tillfällighet man äfven utan tvifvel bade att tacka för den förmånen att få höra Hr Korkel!l från London. Bemälde Hr K. föredrog nemiigen en fantasi för piano; författaren fann ej för godt att nämna sig, och exekutören har gjort klokt ut: att följa hans exempel. Dock, vi vilja ej efter detta klena specimen bryta stafven öiver He K:: kzpacitet i pianots behandling: en medelmåttig exekutör kan ändå möjligtvis vara en god lärare och teoretiker, endast bör han akta sig för alt producera sin svagaste sida, helst då offentlighet är i fråga Herr Korkelis andra nummer, en serdeles misslyckad harpkomposition af Bochsa, gick imedlertid betydligen bättre, ehuru det instrument Hr K. härvid begagnade, var af temligen underlägsen beskaffenhet. PA —-URER (Insändt.) Flera år äro redan förflutna, sedan korrespondenterne vid härvarande postkontor hos öfverpostdirektörsembetet anhöllo om inrättande af en direkt postgång mellan Askersund och Ramundboda, utgörande 3 mil, i stället för den indirekta öfver Örebro, 42 mil. Något svar härpå har icke kommit. Då denna för vår ort vigliga fråga således synes hafva blifvit alldeles bortglömd, är afsigten med denna artikel, att åter derpå fästa uppmärksamheten. Kostnaden för denna nya postgång skulle knappt öfverstiga 2350 eller 300 Rdr Bko — en summa, som dessutom snart skulle ersättas genom en lifligare korrespondens. På detta sätt skulle tiden för vår brefvexling med vestra orterna, hvaribland den med Götheborg är vigligast, minskas med nära 5 dygn, till största fördel för härvarande handlande och bruksidkare. Vis:erligen har de sednare åren ganska mycket blifvit gjoråt, för att lätta postkommunikationen mellan bufvudstaden och landsorterna; men man måste beklaga, att så ringa afseende fästes på en lättad kommunikation de sednare emellan. Hvad som äfven med mycket skäl öfverklagas, är posternas långa uppehåll på kontoren och vid skjutsombytena. Sålunda behöfver Stockbolmsposten, för att framkomma till Askersund, en väg af 24 mil, större delen af året 48 timmar och deröfver, a!drig under 43, ehuru 36 å 40 icke vore något överdrifvet, och äfven förr låtit sig göra, bvarföre orsaken till det längre dröjsmålet nu för tiden väl vore värdt att efterforskas. Skyodsamma och lätta kommunikationer äro odisputabelt ett ganska väsendtligt vilkor för ett lands förkofran, och då äfven i detta afseende vårt står så långt efier de flesta andra civiliserade länder, är äfven här ett vidsträckt fält för en välvillig Styrelses verksamhet. Askersund d. 25 Aug. 1844. Askersundsbo. Åsen