Aftonbladet – 29 augusti 1844, sida 2

BOKHANDELS-BULLETIN. Portefeuille, utgifven af författaren till Skildringar ur det inre af dagens historia. FJERDE DFLEN. Reserverande till ett lägligare tillfälle en utförigare öfversigt af denna :jerde del af ett arbete, vilket redan är allmänheten väl bekant, nämna vi blott, att det till planen liknar sina föregångare leruti, att de meddelade. handlingarne vid början boken förskrifva sig från en sflägsnare tidpunkt — här ända från Carl XII:s tid — och vid sluet hafva hunnit ända till vår tid, så att man tid bar det nöjet att röra sig framåt. Intresset de många dekumenter, som utgöra innehållet, måste naturligtvis falla sig olika för olika persoser, men många torde dock med nöje erfara att en betydlig svit upplysande handligar i afstende på den bekanta fiendtligheten hos förmyndarereseringen mot Gustaf III:s vänner, i denna del förekommer. Likaledes erhåller man, under rubrik: Hauswolffiana en temligen fullständig beskrifng af den, vid förra riksdagen, för sina besynnerliga anförandenpå Riddarhuset, ofta omtalade, förre ouvernmentssekreteraren C. U. v. Hauswolffs lefnad, tecknad af honom sjelf i ett bref till minister-statssekreteraren för fioska ärenderna, grefve Rehbinder. Man finner deraf, att dep, genom bördsrätten sjelfskrifoe ledamoten af det svenska Riddarehuset lika mycket ansåg sig och kunde anses för rysk, som för svensk undersåte. Det sista styckef i boken innefattar frogmenter ur och till bonden Petter Svartengrens anteckningar., Dessa fragmenter lägga nya upplysningar till de förut framkomn:f om operationerne med norrmännen 1844 och nya bevis till många föregående, att svenskarne ingalunda voro fiender till norrmännens frihet. Med afseende på dagens händelser meddela vi ur dessa fragmenter följande bref från Peter Svartengren, datersdt den 20 Aug. 18538. Jag har skäl att tacka Gud, att åldern ännu ej så isbelagt mig, utan att jag af ditt varma deltagande elektriseras. Stockholms-uppträdena ha väckt allmän sensation äfven i vår bygd. Icnerligen tycker jag om att hopen tillkännager opinion. Att den fattas sans, är väl illa; men den kan svårligen tänkas annorlunda, o:örberedd. Jag har hufvudsskligen emot, att opinionen mera utmärker pereoner, än prineiper. Äfven fruktar jag att oOpiniozen är ledd ensamt af Riddarbusopposition; i så fall åsyftas blott en aristokratisk vexling. Måinga riksdogar fordras väl ej, innan nationen blir mogen för en annan Repre ertatior. — Likväl torde aristokratiska nödrop derefter få afhöras något sekel. : Konungens krafter vid en så hög ålder äro nästan utan exempel. Månne en enda finnes, som stunnat uthärda en sådan volt vid den åldern? Ai all revolutionär anda skulle jag ej afsky mnågon mer, än den rom hade till syfte en förändrad dynasti: icke derföre, att. någon kan få patent på ullkomlighet; men emedan täta förändringar öka henägenheten dert li, förorsaka söndringar öch — upplösning. . Den Konung, som bidrager till en lugn Representationsförärdring, föreställer jag mig skall fö