andshöfdingens mångfaldiga, i instruktioner svi förattnipgar bestämde embetspligter, som upptaga Hans lid och böra fria honom från ledningen af åtskilliga 80 nyare tids institutioner, bland hvilka hushållningesällskapets styrelse icke är den minst tidsödande, örekommer, ehuru paradoxt det låter, attlandshöflingens ovilkorliga ordförandeskap utgör ett, ehuru negatift hinder för sällskapets verksamhet. Ledamö:erne lita på honom och anse det vara hans embetsligt att verka, om än ensam. Derföre uteblifva de leste och, man kan säga, nästan alla, från årsmöten ch sammankomster, der landshöfdingen merändels ivter allena med sekreteraren, en och annan medlera förvaltningsutskottet och några få af de i residenstaden eller dess omgifning boende ledamöter af sällkapet. Min fullkomliga öfvertygelse är således, att så länge andsböfdivgen är sjelfskrifven ordförande, framkallas vårligen någon individuell verksamhet inom en komnudalinrättning, hvilken bör i allo organiseras såsom ådan, och föjaktligen ordörandeskapst så väl som edamotskapat bero på val och förtroende. För min lel ville jag således i underdånighet föreslå följande cedaktion af stadgarnes 6:te : Sällskapet väljer sin ordförande, vice ordförande och tvänne suppleanter. Den af de sistnämnde, som fått flesta rösterna, före ordet då ordföranden är sborta. Skulle äfven suppleanterna vara frånvarande vid utlyst sammanträde, välje sällskapet ordförande för dagen. I ett nästgränsande län, och jag tror äfven i flere, ir ofvannämnde ordförandeskap icke vidare nedlagt hos länsstyrelsen, som dock genom en alltid oundviklig och äfven önskad beröring med sällskapet och iess ledare kommer i tillfälle att berämja dess afsigter för jordbrukets och andra näringars förkofran. Jönköpings landskansi d. 30 Juli 1844, C. G. Bergensträhle. C. Lidbom. TESREEEAOEOUSTSVETIETSAT NTE DATENTA