Aftonbladet – 29 augusti 1844, sida 2

-—— —ÅCrrF— — — VV Hänryckta af glädje kysste de välgörarens händer och kläder och lifvad af högsta tacksamhet, utropade Georg: Ack, Cristine, min kära, har lidit mycket, men hennes smärta blef den ädlaste hvites lycka, och vare den derföre välsignad! X. Ea vänlig, mild höstdag, strömmade en mängd menniskor till domkyrkan i Haarlem, som knappt kunde rymma alla, som kommit för att bevista vigsel-ceremonien. De motsågo med längtan den nästan okända bruden, hvars utomordentliga skönhet och rikedom länge varit ett samtalsämne j högre och lägre kretsar. Vid Fredriks sida inträdde nu Marie, enkelt hvitklädd, med myrtenkronan på det sköna ljusbruna håret; och den herrliga orgeln helsade brudparet, som med hög andakt nalkades altaret, der de bedjande knäböjde. Efter uppstigandet, och då Marie mottog den älskades band, syntes en salig förklariog omstråla hennes ansigte, och mer än elt känslofullt bjerta höjde en innerlig bön till den eviga kärleken, och nedkaliade viålsignel e öfver det hulda paret. Återkomre till bröilopshuset, omfamnade de nyg fle hvarandra i salig fröjd, och glädjedrucken utropade Fredrik: Min, — nu för evigt mini Ea lysande bil, bvartill de förnämsta i staden voro bjudna, slutade högtiden. Allt andades prakt och glädj — och deruader lemnade det upga par ret obemärkt danssalen på en kort stund och trädde ut på den med blomstervaser prydda terrassen. Här andades de friare, och sakta hviskar de Fredrik: Marie, ser du din älskling, den klart lysande aftonstjernan? Har du icke Sn Es äfven i dag utbedja dig af henne? frågade han skämtnren ge Fredrik, älven i dag sänder jag i amma bön, som förut. till henne MERA frigade Fredrik förundrad. — Ja, sade hon: liksom då emot smärtan, behöfver jag nu styrka att bära glädjen och den