Aftonbladet – 29 augusti 1844, sida 2

mm ännu för mig ofattliga sällhetena. i ditt ezande Liksom då bönfaller jag om ödmjukhet, cch att högmod öfver min lycka ej må uppfordra ödet att störa den. Vid dessa ord nediöll en tår från det himmelsblå ögat på den blomstrande kinden. Di framträdde borgmästaren, som hört de sista orden, och sade, djupt rörd, under det han lade sin hand på hennes bufvud: Nej, från dig, du fromma barn, skall hvarje emärta vika. 0, min son! hurn lycklig är du i egandet af detta sköna, rena väsendel Ja, mina barn, en inre röst tiliropar mig, att pröfningens tid är slut och att vi endast hafva att motse glada dag3rEr kärlek, och trogea vänskap, skall förljufva min återstående lefnad och för oss alla skola äfven här på jorden paradisrosor uppblomstral I namnlös fröjd omfamnade de den älskade profeten och vänligt leende nedblickade Maries stjerna på de lycklige SLUT. seem e———J