Mia enfaldiga mening,, sade magistern, med en något stel, men dock behaglig uppstrykning af luggen, som härgde lång och besvärande i pannan, min mening är, att förslaget bör afslås. Ja visserligen, afslå: sade prostea, herrerne böra formera en kompakt massan Ska vi på i kompakt? Ea tt massan Jaså, nu förstår jag — nej tack nu, inte smultron, gif mig ett glas ö. Och nu skyndade m2joren fråa bordet, torkade sig om munnen och kysste sin hustru och lille Trasybulus och fröken Mett2, som begge inställde sig för att taga afsked af pappa. Farväl, go herrar; jag skall fylla mitt rum som ea ätteman! ropade majoren då vagnen vuliade bort. På vägen kom majoren i åtskilliga funderingar; han hade läst tidningarne och liksom dunkla aningar om hvad som förehades for genom hans själ, allt som reibensspjellet smälte undan. Han fann då att han, kosta hvad det ville, måste ha sig en så kallad politisk opinion, ty nu för tiden kan man lika litet undvara en sådan, som permissionerna; man är ej anständigt klädd, om man icke dragit på sig en sådan, och om man är tvungen att hänga en liberal opinion på sig, så är det dock godt att ha ea korservatif dylik inunder som nattröja: då är man rustad så der temligen väl rot tidenn. Majoren kom likaledes i djupa funderingar över hvad tiden egentligen vore: tiå hade för honom förut altid varit dag ut och dag in, ingenting annat; men att ha en tid som stod på fyra ben, alldeles som ett matbord, eller en tid som ville framåt liksom ett skapadt kreatur, eller en tid som rusade till sitt fördorf, en tid full med oro och faror, se det var något kurjöst. Men liksgodt; majoren tänkte och tänkte och föreställde sig sittande på riddarhuset, der hans sköld väl måtte hänga i någoa vrå med påskr.fi: M — Arensvamp till Kalfbegen.n Jag gör som landshöfdingen, tänkte han slutligen, och — somnade. Den der politiken försliter bjernan, liksom et: tröskverk skall arbeta sönder halmen för att skilja agnarna från säden; den der politiken är en farlig ting att handtera, och derföra lät majoren politiken