Aftonbladet – 27 augusti 1844, sida 2

ningar, kade H. M. anbeslit den största uppmä ksambet på alla som kunde bilda folksamlingar utanför eller i närheten af Rikets Ständers sessionsrum, på det intet oljud eller tilltsg af hvad slag som helst må kunna förefalla utan att beifras. Talmännen uttryckte för denna omsorg sin underdåniga tacksamhet. Derefter hade äfven stadens femtio äldste företräde, och lära blifvit af H. M. anmodade, att hvar och en hos sina bekanta och inom sina yrken anmoda husbönderna, att söka förekomma onödiga vandringar på csatorna på aftonen. Utan tvifvel äro de åtgärder, som Hans Maj:t sålunda vidtagit, till förekommande af all möjlig oreda, just de rätta. Imedlertid bör det icke lermnas ur sigte, att ryktets utspridande egentligen härleder s:g ifrån tidningarna Biet, Minerva och den Konstitutionelle, hvilka först satte det i omlopp och sedermera sökt flitigt uaderhålla detsiunma. Ett gammalt ordspråk säger, att man målar hin håle på väggen så länge, till dess han kommer, och detta kan verkligen med skäl sägas om sådana rykten, och de ifrågavarande tidnpingarna hafva här, dels ef ängslan och ondt samvete, dels af ilska mot den Lberala pressen, arbetat så godt da förmått, att mana fram den onde. Man måste derföre, om verkligen någon förargelse skulle inträffa, med skäl fråga, om ei på dem kunde tillämpas, hvad allmänna lagen säser om den, som skrifver eller sprider kring landet ut falska rykten, de der röra rikets säkerhet, och kommer dermed allmänt buller och oväsen åstad. Lyckligtvis tro vi likväl, att någon grund till ryktena alls icke fiones, utom i nyssnämnde blad, och de hafva i sådant fall nog straff i sin ezen byxångest. CDENERETEOEREER