öst gods, då han ändtligen hörde sin lilla frus på minnelse: Site Trasybu!u:, kom in och ät e smula, innan du reser. Derinne hade församla sig en hel hop af ortens bonoratiores, nemlize prosten Slentriander med sin adjunkt, magiste Drängstedt, kommissarien Lisk och kapten Tross botten, en gammal hedersman, som bodde sned öfver från Kalfhagen, på ett undantag, der hal lefde af pension. Se så, i Guds nama! sade majoren; som nt mina herrar och ta en Iten kläml!, och dermetc satte han sig ned vid bordet, stack servietten halsduken och söp; ty det är ej helsosamt at stå när man super. — Var god ta af refbensspjel let — nåb, hvad skall jag nu säga vid riksdagen? Vid riksdagen;, återtog prosten Slentriander, er lång, något koppärrig man, som bar håret slätkam madt äfver öronen; detta riksmöte blir märkligt — jaha, mycket märkligt, det pya representations förslaget — Ja, just det der representationsförslaget elle tivad f-n det heter, yttrade majoren, det är et förböfladt tyg, de der nya orden; bror Sientriar der måste säga mig något om hvad de betyda — det der representationsförslaget, hvad är det egent ligen? Landshöfdingen sade till mig då jag sat med i kommittåa: Major Ärensvamp är gansk: säkert emot det nya förslaget. Ja bevars, sad jag naturligtvis; ty landshöfdingen tog för afgjurd! att jag kände det der sattyget på mina fem; mel jag vet det inte i denna stund — och dock, för står bror, är jag af min heder bunden att röst mot det — åh ja, det är inte svårt att säga nej Vill du ha litet mer refbensspjell, Trasybulus Nej, säger jag, nej, i evighet nej; man kar m illa vid att höra sådana dumheter.n Kors, är du sjuk lille Trasybuus, mår du illa yttrade majorskar, som hörde något dåligt. Jaså, tack mor, jag mente det der repretent — Representationsförslaget, rättade presten. Åh det gör intet till saken, eller hvad säger magister! der; ät magister, sådont här fastnar intei halsen. Mia erfaldiga mening — Nåh, låt höra, vi behöfva just en mening vi riksdagen.n