Aftonbladet – 23 augusti 1844, sida 2

dan inga vidlyftiga kommentarier. — Då onekli sen jordbruket är Sveriges huvudnäring, så bö ock dess rätt respekteras. Hittilis har det ick skett, till följe af den orimliga ståndsindelningen vår representation, och derföre står också landt mannanpäringen på en allt för låg grad af utveck ling, och, märk det J vise prohibitister, utan at städerne derpå vunnit. Det skenlif, våra städe förete, är för mycket i ögonen fallande, för at icke hvar och en, som simvetsgrannt vill gör sig reda derför, lått upptäcker det oeh orsakern dertill. Man har ej från de privilegierades sid velat rättvisa, och derföre hvilar ett grymt öd öfver sjeliva systemet, com endast låter då oci då förmärka några dödsryckningar i den ömklig svenska stads-organismen. Hela samhället är sjuk och en genera!-kur måste företagas, men snart om det ej skall blifva för sent. Det specifika medlet deremot är offrendet p fidernes!andets altare af alia orimliga privilegier vare sig stånds-, embetsmannaeller skrå-privile gier, införandet af allmänna val, skattejemkning total omskapning af militärväsendet, ändamålsenli foikundervisn:ng, det nuvarande fångel!seoch stroff systemets tidsenliga förändring, lyxens och dryc kenskapens mötarbetinde, handens och bergsbru kets ändamålsenliga uppbjal pande. Det ör ett terali gen sammansatt medel, och ingredienserno äro e så lätta att förena, men med en god allmän vilj kan det gå lätt nog, och kuren fullbordas uta alt p tienten beböver grina för mycket åt de bittra, men välgörande rmixturen. Det fordras blott en gol-och enig vilja hos de egent svenska folket, d. v. s. hvarken blind embetsmön, bigotte prester, eller lösdrifvande hamn busar (vi må begagna detta ord, efter Svensk Bet blifvit så förtjust deruti efter utkommende af den af nämnde blad så väldigt u!puffade vHamn busiaden,), utan hvarje sjelfständig, bildad eile besuten sven:k medborgare, för att kunna genom drifva de för samhällets tidsenliga utveckling nöd vändiga reformerne. Sedan staten genom en än damålsenlig reorganisation åter hemtat sig kraftei då kan det vara tid, att tala ett friare språk, at ej längre vara en politisk slaf uader sjäfherrska rens vilja, utan då kunna med skalden sjunga: An väl det gamla Carla-svärdet biter, Vill Oscar, då: Ur vägen HMoscoviter!