Aftonbladet – 17 augusti 1844, sida 2

ej deras antal; men ändtligen blef man van härvid och antingen glömde eller ock fann det ej mera besynnerligt. Så gingo åter tvenne år och ännu var miss Bettys önskan ouppfylld, då Fredrik van Milten återvände från sin resa och hastigt lyste som en ny stjerna i Haarlems galanta kretsar. Lik spindeln på sitt rof, fästade miss Fower sin blick på den sköna ynglingen, lyssnade med spänd uppmärksamhet till hans välljudande tal, intogs al hans fina, otvungna umgängessätt och beräknade i tysthet den triumf och hyllning, som skille tillfalla denna, i alla afseenden, betydande mannensmaka; men mest af allt bestämde benne hans fars rang och värdighet. Jag måste bli den första i Haarlem, sade hon ifrigt till sig sjelf. För att vinna detta, måste allt vågas. Otvunget nalkades hon honom, började ett samtal, underrättade sig sorgfälligt om hans reseäfventyr och Jyckönskade sig och alla i Haarlem, att ändiligen en ung men uppträdt, som kunde underhålla damerna med annat än sillfångst och osttillverkniog. Utan att afbryta detta ordsvall, upptog han de ftörekommande artighete:na med kall höflighet och slutade snart en konversation, som icke var för honom inbjndande, Hemlig förtrytelse intog henne; men fast beslöt bon att framgå på den bana hon föresatt sig, och återvände i häftig sinnesrörelse hem, der, vid afklädandet, de darrande slafvinnorna fingo umpgälla hennes dåliga lynne. TImedlertid stod beslutet fast i hennes själ: han skall, han måste tillböra mig — ja, han måstet skall blifva min lösen. Då hon andra morgonen syntes vid frukosten, vände hon sig med vanlig frimodighet till fadren,