nämnde fall blifva ock, åtminstone till en stor del, öfverflödiga dessa bekymmersamma beräkningar öfver rörelsekapitalets otillräcklighet, emedan myntstocken i naturlig ordning tillvexer eller aftager, i samma mån som varumängden, hvilken af densamma representeras. Skulle för öfrigt auktoriteter här få åberopas, torde, hvad vårt fädernesland angår, få nämnas framlidne Bankofullmäktigen grefve von Schwerin, hvars djupa insigt uti hithörande ämnen ingen lärer bestrida. Hade den vid 4828 och följande årens riksdag beslutade realisationen genast kunnat verkställas, hyser jag ingea tvifvel, att, på af honom anförda grundliga skäl, småsedlarnes utgifvande genast hade blifvit instäldt. Dertill kan läggas, för att icke uppräkna flera namn, att framlidne presidenten i norra Amerikas förenade fristater, Jefferson, uti en anvan verldsdel, men af enahanda skäl med den svenske statsmannen, yttrat samma bestämda åsigt. 2:0 Det är kändt och af Bankens räkenskaper vitsordadt, att småsedlarnes utgifvande i material och skrifningskostnad årligen medtager en summa af omkring 30,000 Rdr banko. Skulle uti vår, med skäl för alla möjliga besparingar omtänksamma tid, denna betydliga summa icke kunna till ett värdigare och nyttigare ändamål användas? Jag vet väl, att uti denna punkt ligger ett i tysthet verksamt skäl mot reformen, nemligen att Bankotjenstemännens sportlar, genom skrifningen af dessa sedelsorter, skulle med dem upphöra. Men om denna inkomst skulle anses genom den långa vanan hafva vunnit ett slags häfd, ville jag heldre, att en del af kostnaden skulle, såsom sportelersättning, tilldelas de tjenstemän, som haft detta uppdrag, och med dessas befordran eller afgång upphöra, än att ett i min tanke skadligt missbruk skulle af detta skäl längre fortfara. 3:0 Det är bekant, att merbenämnda småsedlar, i synnerhet i rikets aflägsnare orter, så länge kringlöpa, att de, dels genom nötning, dels genom vidriga bihang af klister, munlack, gråpapper, smuts och knappnålar, blifva oigenkännhga och derigenom förorsaka de mera enfaldiga förluster. Af denna orsak har ock framkallats en ny utgift och äfven möjlig risk för banken, genom hållande på dessa aflägsna orter, emot beviljad växlingsprocent, af större summor nya småsedlar, för att mot de förslitna utbytas. Och när packorna af dessa uttjenta smutslappar slutligen till Banken återkomma, uppstå nya mödor för deras uppräkning, granskning och kassation — nya bekymmer för deras förstöring. Atminstone påminner jag mig med säkerhet, att för flera år sedan fråga allvarsamt var, att ej mera begagna den för sedlarnes förbrännande, med stor kostnad i Bankohuset inrättade ugn; emedan de i grannskapet boende klagade öfver den genomträngande olideliga Jukt, som frambragtes vid den operation, då Rikets f. d. mynt i laglig ordning befordrades till förgängelsen. 4:0o Tilläggas må ännu ett skäl, som jag af flere hört anföras, och som må gälla hvad det kan. Det är sannolikt, att arbetaren, som under hånliga uttryck betraktar en lätt förvärfvad, smutsig och söndrig, så kallad tolfskilling, och skyndar att på näringsstället afyttra den för en onödig, ofta skadJig, förtäring, skall besinna sig, innan han på lika lättsinnigt sätt förslöser ett snyggt silfvermynt af samma namnvärde. Jag medgifver att detta icke gäller den djupt fallne slösaren och suparen; men det torde ega sin tillämpning på dem, som ännu icke ingått på förderfvets väg, och således verka för både sparsambetens och nykterhetens angelägna befrämjande. Af alla dessa skäl får jag vördsamt föreslå: 4:0 att en viss termin, t. ex. riksdagens slut, eller årets utgång, eller ännu längre framflyttad, men bestämd och icke aflägsen, må utsättas, efter hvilken Banken icke vidare utgifver sedlar på 16, 42 och 8 skillingar; 2:0 att Bankens ännu qvarsvarande förråd, af de 41803 tillverkade 14 och 40 skillingssedlar, gerna må, så länge någon finnes qvar, utsläppas, för att göra deras kretssång till Bankens stora ugn; 3:0 att, om Utskottet så nödigt pröfvar, skäligt afseende må göras på min i andra punkten af sednare afdelnivgen gjorda hemställan. Jag föreser visserligen, att vanans makt skall mot mitt förslag framställa inkast och hinder, som kanske bereda dess fall. Men jag bar dock! icke tvekat, att öppet framlägga, och med skäl understödja, en länge hyst åsigt. Och då det ofta varit vanligt inom det bögsv. Ståndet, att bifoga en latinsk sentens, må äfven jag följa bruket, och sluta med de bekanta orden: Dixi et salvavi. denn — Red. har blifvit anmodad att offentliggöra nedanstående, jemte några deraf föranledda upp