Riksdagsfullmäktigen Sahlströms motion angående skatteregleringen. Vördsamt Memorial! Till sina orsaker alltförväl kände, för att af någon kunna anses ogrundade, äro de sedan långt aflägsna Lider framställde och sedermera oafbrutet förnyade klagomål öfver de skattebördor och onera, som, under mångfa!ldiga benämningar, nedtrycka jordbruket och göra det nästan omöjligt för landtmannen, att dervid förvärfva sin utkomst och bergning. Obdestridligt måste det derföre vara, att anledningen till dessa kagomål bör, så vidt möjligt är, genom ändamålsealiga och rättvisa författningar undanrödjas; och jag är fullt öf. ve:tygad, att så väl Rikets Ständer som Kongl. Maj:i skola låta sig särdeles angeläget vara, att härutinnan vidtaga al:a de åtgärder till förbättring, som äro möjig2, samt med rättvisa och billighet förenliga. Med dessa förutsättningar, och då det åligger hvarje riksdagsfullmäktig, att, efter yttersta förmåga, söka befordra allt, som för hans kommitterters och samhället: välstånd kan vara erforderligt, får jag vördsammas! anhålla, att, till jordbrukets och landtmannanäringens upphjepande och försättande i bättre belägenhet, är den, i hvilken desamma för närvarande sig befinna, mig måtte tillåtas framställa bär nedan omförmälde förslag; och, ehuru jag artager, att hufvudorsaken til! landtmannens och synnerligast den jordbrukande all mogens nedtryckta belägenhet och obestånd, bestå deruti, att den jord, de odla, blifvit belagd med allt för stora skatter och onera, är likväl derföre ingalund min mening, att vilja ensidigt påyrka, att jordbrukar: skola, på statens öfrige näringsgrenars bekostnad, be frias från de utskylder och prestationer, hvilka a jordbruket, såsom statens hufvudnäring, rättvisliger böra utgå, famt för statens styrelse, försvar och be stånd äro erforderlige; helst jag är fullt öfvertygad att jordbruket och dess idkare äro i stånd, att, utar svårighet, fullgöra sina åligganden uti omförmäldteaf seende, endast dessa åligganden varda på hela jord bruket lika och rättvisligea fördelade; men en sådar fördelning utgör ock, efter min övertygelse, det end: och oeftergifliga vilkoret derföre, att oftanämnde yrkt skall kunna fullgöra hvad staten för sitt bestånd a detsamma eger att fordra; ty just derigenom stt, på sätt hitintills skett, en del af jorden blifvit privilegie rad och befriad från nästan ailt bidrag till staten oci den öfriga delen måst utgöra hvad å hela jordbruke belupit, bar följt, att denna sistoämnda del blifvit a skatter och onera öfverlästad cch dsrföre kommit när: sin undergång. Jag hemställer och yrkar således, att all jord inom riket, utan afseende å hvad jordeboks natur den hit intills må hafva innehaft, må försättas i det naturligt tillstånd af jemnlikhet, i anseende till onera och ut skylder till staten, i hvilket jorden från början varit och att således de allmänna onera, utskylder och Wynn )7I7:77