Aftonbladet – 16 augusti 1844, sida 2

höfver bara nämna ynglingen, så skall hon icke ängre älska olyckligt. — För tusan, skulle min Marie älska utan bopp! Är hon icke vacker och from, och dygdig, hvad felas då? Men jag märker nog hur det är — det är en fattig gosse, l och då tror hop, att jag icke skulle tillåta... — Nej, kära svåger, Marie älskar icke någon fattig, utan en man öfver hennes stånd — som hon aldrig kan få. — Öilver hennes stånd? Hm, det var inte bra — ganska illa! Hvem är han, hvad heter han ? — Den unge herr van Milten, borgmästarens son. — Element! det är en ståtlig yngling, liksom svarfvad, och tillika en ärans man. — Nå, lilla Marie, det är förlåtligt; men jag har ju hört, att han skall vara förlofvad med den rike Amerikanarens dotter. — Nu begriper jag. — Hon har fått höra historien i staden, och derifrån kommer olyckan. Mostren medgaf det och berättade nu hvad hon visste om saken. Tårar fyllde modrers ögon. Ack! ropade hon, jag ser väl, begge äro utan skuld; men hvarföre Iskall mitt stackars barn älska denne? O, Gud! Jatt hennes ögon skulle vändas till ett mål, som Jaldrig kan vinnas! ) Fadren, som satt försänkt i djupa tankar oct såg stinnt framför sig, sprang bastigt upp och ropade med glädjestrålande ögon: Jag har det svägerska! Hustru, gläd dig, jag bar det. Hör mig! Marie måste bli lycklig; måste, söger jag och pratar icke i vädret. Herr van Miltens gif termål ber icke böjelse, utan guld anstiftat; jag känner bruden och har ofta sett henne. Det är ett elakt stycke, denna miss. Troligen är ryktet