Aftonbladet – 15 augusti 1844, sida 2

mon skörden slår fel d. v. s. i omvändt förhållande till jordbiukarers förmåga att utgöra densamma. Denna grundskatt föreslås att lika fördelas på all Sverges jord, på det sätt, att sedan Kammarkollegiurs mellan Rikets alla hemman verkställt den lätta divisionen af jordboksräntan, hvarsf medium tages af de 40 sistförflutna årens markegång och fixeras i sillver, den Ppriviligierade jorden erbåller af Riksgäldskontoret uader Rikets Ständers garantie med 4!, å 5 procents ränta löpande statsobligationer, motsvarande i kapital efter 5 för 100 den åtagna andelen i ordinarie räntan eller den genom fördelningen bestämda qvoten, hvaremot den opriviligierade jordens innehafvare med lika ansvar, som för -kronouppbörd, till Riksgäldskontoret utförda inskrifningar i fastigheter, motsvarande i kepitalet å 5 procent den nedsättning, som blifver medgifven i den årliga grundräntan till det belopp, som förut öfverstigit denna qvot. ÅA dessa inskrifringsr erlägges årligen 4V, procents ränta och 4!V, amortissement, hvarigenom Riksgäldskontoret successivt inlöser sina utfärdade förbindelser och efter fö:loppet af 28 år har verkställt liqviden. Måhända borde dessa inskrifningar ställas på 5 procents ränta och 4 proc. amortisssment, hvarigenom liqvidationen endest erfordrar någon mera tid. hvilket öfverlemnas åt sakkunniges oropröfning. Om pnågot år skillnad emelian utgift och inkomst uppstår, blir den säkerligen ej betydligare, än att Kontoret dersamma kan ombesörja. Det faller af sig sjelft, att i denna akticjemkning behöfde icke kronans eller det allmännas egen jord ingå, bvertill utom Lustslott och Kunrgsgårdar, äfven torde räknas alla militära, civila och ecklesiastika boställen, äfvensom akademix-, hospitalsoch skolehemman med några andra. Öv år sedan framställdes i denna rigtning ett sl herr grefve Björestjerna. Den gick likväl derp att alldeles upphäfva grundräntan och i dess ställe genom indirekt beskattniog: Tull på kolonialvaror och saluaccis, betäcka statsverkets förlust af de gruadskatten indelta löner, hvilka på riksstaten borde uppföras. Häraf blef en gifven följd, att priviligierade jorden äfvenleds måste åtnjuta ersättving för delaktighet i den beskattning, som var erforderlig att ersätta hvad Statsverket medelst grundräntars upphävande skulle förlora. För att bestämma denna ersättning blef urdersökning nödvändig af hemmanens olika godhet till areal, jordmåa etc., och medelbeloppet söktes af deras olika skattebidrag. Alltsom hemmanen befunnos utgöra skatt öfver eller under detta medelbeopp skulle de gifva elier få ersättning i utfärdade förbindelser eller erhållna statsobligationer. Då likväl en sådan uppskattning af hemmanens olika godhet måste beräknas efter någon ting så vacklande och ojemnt, som taxeringsvärdet, blir den orättvis och derjemto med oändliga svårigheter ändamålslös, enär jordens relativa värde aldrig kan fixeras, såsom beroende af föränderliga omständigheter. Derföre erhöll detta förtjenstfulla förslsg ej den uppmärksamhet, det förtjenada, och ansågs dessutom vådligt, då det medförde upphäfvandet af den ordinarie räntan, hvilken icke allmänt medgifves vara beroende af Riksens Ständers lagstiftningsmakt. Derföre afser icke nuvarande försag att afskaffa grundskatten, endast att jemt fördela densamma, utan att någon beräkning behöfver ske af hemmanens olika beskaffenhet, då det lemnar full ersättning för den ränta, som åtages. Härigenom nalkades vi till grundsatsen af allmän rättvisa. Detta är ju ock en grundskatt. Ehuru icke antecknad i kronans jordböcker, återfinnes den i kri-tendomens häfder. Tiden, som fördömer privilegierade menniskor, bör icke undandraga sig skyldighetea att förut afskaffa en ren naturvidrighet: privilegierad jord. Om de zifferuppgifter, hvartill jag egt tillgång, äro tillförlitliga, skulle genom nu framställda förslag omkring 43 millioner kreditpapper kunna sättas i omlopp, hvilket, att ej störa rörelsens gång, ej behöfde på en gåog, utan successive och länsvis verkställas, hvarigenom vi ock skulle vänja oss vid det för landets uppkomst och utveckling så nödvändiga, i så många andra länder införda fondsystemet. De skulle säkert vinna samma kredit och samma begärlighet, som bruk:segares hypothekskass2:s och armeenrs accords-amortissements obligationer, af hvilka de förre till den mesta delen lära vara i utlanningenrs händer; ett bevis pä hvad värde, nytta och behöflighet ett sådant kreditmynt eger. Lätt är så!edes att förutse, hvilket ofanttigt välgörande inflytande dessa statsobligationer skulle utöfva på landets allmänna ställning genom realisationens betryggande och rörelsekapitalsts så behöfliga förstärkniog, även derigenom att skrinlagda kapitaler och ofruktbara kassabehål!ningar lockades fram i allmänna rörelser, men derjemte och framför allt genom upphäfvande af den sekelsgamla orättvisan, som blytungt hvilar öfver den vanlottade skattejorden, deraf hvarje hemman årligen per medium erlägger 198 Rår bko i allmänna utskylder. Det vore ju dessutom icke någon skada, om vi derigenom kuada börja att känna oss såsom elf folk, då vi närmade oss att bära lika bördor, om tiden tyvärr! ej synes vara kommen att såsom ell folk få känna och värdera hvarandra i en alltomfattande riksförsamling, i stället att nu ofta missförstå och än otare bekämpa hvarandra i fyra afsöndrade kamrar. TOO T MW don 458 Avge