Aftonbladet – 15 augusti 1844, sida 2

förenar sig, I närvarande siund, en åtminstone läka så väl grundad klagan öfver det betryck, som hvilar över landets financiella och ekonomiska ställning. Härtill söker msn orssken i många för handen varande missförhålianden, ibland hvilka penningebristen och beskattaingen torde förtjena att företrädesvis tegas i öfvervägande. Hvad den förra beträffir, vill man hoppas, att, så vida inga större natiozaloiyckor inträffa, den icke för närvarande botar realisationens bestånd, sedan importen gecom sakernas tvinganda nödvändighet återgått i ett naturligt förhållande til exporten, hviken derjemte synes hafva tagit en förmånligare gång. Om vi således icke hafva att frukta några större vädor af den periodiska fluktuationen i verldshandeln, hvarföre vi emellertid alltid äro mer och mindre blottstätlde så länge landets kreditrörelse, och med densamma dess välfärd, grundas ensamt på Bankens förråd ar metalliskt myct. bar den Tikväl, i förening med endra käada tillfälliga omständigheter, med ört sina svåra påkänningar på Bankens valuta, hvaraf naturliga följden blivit en känbar minskning af landets rörelsekapital. I stället att det i förbållanda till folkmänrgdens tillvext och iadustriens utveckling bort förökas, har det ifråa 40 millioner, som det utgjorde de första tiotalen af innevaranda århundrade, successift nu npedsjunkit så, att det endast utgör den otillräckliga summan af något öfver 49 millioner R:dr B:ko. Om vi äfven icke vi!ja antega den statistiska beräkniogen af d årliga statsutgifterna till 20 millioner, utan endast hålla oss till do statsbidrag, som upptagas i Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående statsverkets tillstånd och behof, utgörande öfver 12 millio nar R:dr B:k10o, bvaraf? atla direkta skola utgå nästan vid en ech samma tid under året, så fiana vi, att nära ?, af landets rörelsekepital erfordras till statsvorkets behof och våga derföre det påstående, att detta omöjligen kan bära sig i längden, äfven om nedsättniog, utöfver hvad Kongl. Maj:t sjelf i nåder föreslegit, kupde åstadkommas i någon eller några af hufvudtitlarne. Dessutom hvad betyder ett eller annat tusende Rår mer eller mindre i rikssteten, om landet saknar utvägar att bära så väl d2 minskade, som förhöjda anslagen; hvad hjelper hushållning, Där ingenting fiones att hushålla :med, eller sparsambet, om penningenöden år så stor, stt församlingar fisnas, der 50 R:dr rgås icke kunna hopsamlas och vanmagten så ögonskonlig, att mårga enskildas undergåeg står för dörren. I en sådan period kunna äfven de förmögne med sia kredit iogestiag uträtta. Alla enskilda förstag måste afstadna af brist på driftkäpital och ena allmän näringslöshet blifva den uppenbara följden. Visserligen skola många förslag göras att afbjelpa förlägenheten och den allmänna stagnationen, med beräkving på de rika tillgångar, som fionas i statsverkets överskottsmedel och Barkers behållza vinst. Det vore önskligt, om de förre kunde åstadkomma någon lindring i allmänna bevillniogaa och de sednare till någon del för framtiden arfses till statsverket; behof. Derutöfver kunna de icke tagas i anspråk. Hirigenom afhjelpeg likväl endast i ringa moh2 och småniogom den allmänna penringeförlägenheten, utan att rörelsekapitalet ökas. Detta skulle deremot ske, om Riksens Ständer utvidgade Bankens lånerörelse och med nya millioner sökte fylla pensingeh:hofvet, hvilken syftting tyvärr! redan motioner i andra stånd blifvit gjorda. Men utom det att landet icke hj-Ipes genom att fördjupas i sku!d, som förr eiler sednaro skall bstalas, hvarifrån vill Backen få valuta ör dessa utsläppta millioser och huru skallrealisationen på detta sätt kunna upprätthållas? Vi komma a åter igen in på samma gemla olycksaliga väg, då Ban :en alltid skulle vara tillhands och räcka till allt, som förr vållat dess obeståad och med snabb fart återigen skall föra oss till en ny statsbankrutt, då man fordrar, att han skall vara förläggare för hela landets penningerörelse, Om, för den bstydliga räntavinsten, dess oriktiga egenskap af lånebant ej bör upphäfvas, måsta likväl dess diskontering inskränkas till hvad den hiitills varit. Då har den tillräcklig soliditet och nog kraft at: för närvarande hjelpa sig sjelf med do förbättringar, som terde vara af nödea att införa vid dess förvaltLing. Mon förr eller sednare tvingss vi att vara betäokta på alt, oberoende af Barken, förskaffa oss rörelsemedel så väl för realisationens bestånd, som landets öka40 behof af rörelsekapital. Det har många gånger bliivit sagdt och kan ej för ofta upprepas, att realisationens bestånd ovilkorligen beror på ett väl ordnadt kreditsystem, Då mad pånningebrist landets förmåga miaskas att bestrida åliggands utskylder, kännas de alltid dubbelt tryckande. Hvad dem beträffar har det äfven blifvit yttradt, och kan ej för ofta Omsägas, att i vårt land det icka är beskattningens be!opp, utan ojemnheten af dess fördelning, som hårdast trycker, i synnerhet jandets modernäring, jordbruket. Äfven om skatterne kunde betydligt nedsättes, Gvarstår alltid samma missförbållanda. Detta gäller synnerligast den jordeboksoch hemmantalsränta, som utgår al! skattejorden. Men hir javändt, att denna ojemna beskattning längesedan j-mnat sig sjelf genom det minskade eller förhöjda värde den olika beskattade jorden erhållit i köp, arf ov s v. Mean om den oprivilegierade orden befinner sig i ett tillstånd af vanmagt, som utan andra bj Ipkättor sätter dess inaehafvare ur stånd att uthärda den minsta raotgång, som beror af naturhändelser och missöden, eller i lyckligare fall utan förlag att förbättra sin egeadom och öka dess afkastniag, så måste ju landes bufvudsakliga näringskälla biiiva förminskad och småniogom uttorkad. Ea skattejömkning torda derföre medgilvas vara af behovet påkallad. Den kon äfven uten orättvisa ske, om, med bevarande a? egandsrättons hagd, den privilegierade jordens ianehafvare berättiges til ersättning genom ett kapital, motsvarande dan årliga ränta, han sig i förökadt skattebidrag åtager. Dot är af dessa skäl och på sådana grunder jag utbeder mig tillåte!se framställa förslag att jemaa missförhållandet emslan skatternas (ördelning och på samma gång öka landets rörelsekapftal: 2:ne ändamål, som synas af lika stor vigt och lika mycket förtjenta al Rikets Ståaders bebjertande. AT don direkta beskattning, som utgör 2(3 af statsinkomsternas belopp, tagor ordinarie räntan drygaste andelsa. Den utgår efter markegångsräkning i mångraldiga persedlar af kronoskattejorden till ett belopp af 2,500,000 Rår Bko eller en fjerdedel af hela beulattsingan DNacg madalhalaner af art ckattehemman