Aftonbladet – 12 augusti 1844, sida 2

sin ställning och sitt embetes pligter, bort känna sig uppmanad att tala fridens och försoningens ord. Tror då denne öfvermodige prelat sig saklöst kunna behandla tidens bättre sträfvanden efter nödigereformer i samhället såsom pojkstreck af unga vildbasare eller såsom narr verk af gamla barn, så bedrar han sig högeligen, och surt torde hans helsningstal komma igen både för honom. sjelf och liktänkande ultrasståndsbröder. Både Adeln och Presteståndet hafva nu valt sina utskottsledamöter bland personer af de mest konservativa opinioner, och de af Adeln, med åtminstone något moderatare åsigser, hvilka liksom par hazard kommit med på släpet, hafva dragit sin Matts ur skolan, som man säger, och icke allenast afsagt sig sina platser, utan till och med. emnat Riksdagen, hellre lemnande allt vind för våg, in att sitta såsom reservationsnollor. De sålunda 1eliga platserna måste återbesättas. Personer med liberalare tänkesätt tager numer ofelbart icke emot dem och kompletteringen måste alltså ske ur ultraslederna. Allt är sålunda välbeställdt. Men huru tror väl enmHartsmansdorff, en Wingård eller andra kör-hufyudet-Väggen personer att allt detta skall slutas? Inse ie icke att ett af två måste inträffa, antingen att Borgareoch Bondestånden, förtviflande om hvarje nyttigt resultat af Riksdagen i fullkomlig harmoni utärda en adress till Svenska folket om den insedda: ibsoluta omöjligheten, i sakernas oefterättliga skick, utt uträtta något nyttigt för landet, en adress, hvars öljder icke kunna beräknas, eller ock att Adeln och Prestestånden, alldeles handfallna genom sin egen oörsigtighet att bringa sakerna så på spetsen, måsteläppa allt vind för våg och det, om klokt användt, ör landet så lyckliga återhållande elementet inom lessa stånd, alldeles uppgifvas, hvars följder åter kunna blifva icke mindre olyeksbringande. Så önskvärdt let än hade varit, om Konungen hade fått intaga en reutral ställning emellan partierna, så omöjligt låter lerföre sådant numera verkställa sig. Han måste nu, åsom vi redan före Riksdagens öppnande anade, och lerföre förutsade, göra slag i saken och ett slut på rillervallan ; ty ejijest blifva förhållanderne endast allt järre intrasslade och förderfliga både för landet och ionom sjelf. Huru denna mellankomst skall verkstäl. as, passar det icke att här uppgifva; men så mycket tunna vi säga, att både hans upphöjda ställning och lögt värderade personlighet gifvå honom tillräckliga ch lagliga medel i händerna att icke misslyckas häri.n ——— XE TRN———