Aftonbladet – 12 augusti 1844, sida 2

— Opinionen i landsorten om de utsigter, der de skompakta majoriteterne hos Adeln och Pre steståndet öppnat för Riksdagen och isynnerhet fö det hvilande representationsförslaget, börjar efte band Jåta förnimma sig. Den är, om möjligt, änn allvarsammare än i hufvudstaden, äfven bos dem som affekterat att tillhöra de så kallade sansade eller medelvägsmännen. Ett exempel derpå med dela vi här ur Wermlands tidning, hvilken, p sätt vi redan ett par gånger anmärkt och Sven ska Biet ej glömt räkna sig till fromma, mer ifver yrkat att det hvilande representationsför slaget icke måtte antagas. Berörde blad yttrar si; så här: ,Underrättelser från Riksdagen fortfara att låta be kymmersamt, i anledning af den ytterliga spänning som mer och mer uppenbärar sig emellan Adeln och Presteståndens majoriteter å ena sidan och Bor gareoch Bondestånden å den andra; en spänning som redan yttrat sig på flerfaldigt sätt. Det var re dan från Riksdagens första början uppenbart, att re presentationsförslaget skulle komma att af en stor ma joritet afslås hos Adeln och i Presteståndet, men mai hyste derjemte det hopp, att ledarne af majoritetern inom dessa stånd, sedan de sett sin ställning tryggad skulle iakttaga en uppenbar, fastän kraftfull, modera tion, så att det för en hvar skulle blifva tydligt, at äfven de ville nödiga reformer och främst i den sto ra, alla andra i vigt öfvergående representationsfrågan äfvensom hushållning vid statsregleringen, med fler vitalfrågor. Man hade derföre hoppats och förmoda! att bemälde stånd skulle komma att i de vigtigaste Utskot ten hufvudsakligt invälja ledamöter af moderata tänkesät liksom af erkända talanger och kunskaper i de ämner som böra handläggas; ty pluraliteterne inom sjelfv stånden voro en gång för alla gifna, och det var så ledes intet att befara af någon liberalit hos des Utskottsledamöter; tvertom, sedan reprosentationsfrå gan fallit, och Konstitåtionsutskottet kommer att sy: selsättas med utarbetandet af ett nytt förslag, had det varit för alla opinioner högeligen att önska, då åsigterna inom Konstitutionsutskottet icke blifvit al för mycket divergerande. Man har misstagit sig, ce landet samt alla redligt sinnade medborgare s bekymmer och fruktan för det kommande: kebiskopens helsningstal till sina ståndsbpöldler ig fruktan, ty något mera hatfullt och egöjstisktär,svå att tänka sig, och detta från Presteståndets högst up satte man, med djup bildning, stora kunskaper 7.04 len vidsträckt verldskännedom, af en nigb, ssp går I grafvens brädd och af hågkomsten härom, deREs ( e