Aftonbladet – 12 augusti 1844, sida 2

det i ett fall, för dem som påstå, att det i all mänhet ligger er benägenhet hos folket i vår dagar till ogenhet och hat emot de styrande, oc att det häruti ständigt eggas af pressen. Detta ä ett al de många förtal, som man utsprider p folkets räkning. Tvertom kan man med stöd z erfarenheten säga, att det blott behöfves en vis tro på god vilja hos de styrande, för att blan folket åstadkomma en allmän belåtenhet, och at äfven pressen alldeles icke-är svår att komm till vägs med. Den, som tviflar på detta, beha gade t. ex. blott betrakta oss publicister i närva rande ögonblick, och sedan säga, om vi icke är de nöjdaste och beskedligaste i verlden. Ja! Gud vet, om vi icke till och med äro de nästan för mycket, d. v. s. att vi låtit öfverty gelsen derom, att landet har en Konung, som vil se på landets bästa i främsta rummet, och son gifvit flera oförnekliga prof både på oegennytt och nit för några nyttiga reformer, afhålla oss me än skäligt är från den noggrannhet i granskning som en sjelfständig press alltid bör iakttaga i af seende på Konungens rådgifvare och deras ställ ning till nationen i hvarje grundlagligt och me ansvariga ministrar försedt samhälle, och det än da derhän, att det stundom helt och hållet se ut, som om vi skulle glömt bort hela den kon stitutionella drömmen! Hvad som i detta afseende frapperat oss sjeliv3 när vi närmare tänkt derpå, är att vi icke änn kommit att riktigt betrakta den bekanta neutra liteten, som Regeringens ledamöter jiakttaga. sjelfva verket är denna neutralitet onekligen nästa egen! Medan Konungens rådgifvare äro alldele såsom de icke funnos till på Riddarhuset, och t ex. icke en enda af de åtta, som der hafva sät och stämma, finna det löna mödan att ens var tillstädes för att yttra sig öfver ett så vigtigt riks förslag, som presidenten Westerstrands motion — alldeles såsom fordom, — utan det är öfverlem nadt åt en annan president att uppstiga såson oppositionsman deremot, så uppenbarar neutrali teten sig på ett annat båll sålunda, att tre lands höfdingar jemte de unga prinsarnes guvernör elle närmaste vårdare insättas i Stats Utskottet. V äro visserligen fullkomligt öfvertygade, att Regeringens ledamöter icke haft sin hand med i denn: åtgärd; men just det att sådant kan och får ske dem oåtsporda och med tyst begifvande unde; skygd af neutraliteten, och utan att beskaffenheter af en sådan neutralitet blifvit starkare anmärkt a pressen, måtte väl bevisa, att dessa tidningsskrif vare, nu ifrån onda blifvit förvandlade till god: och spaka. Vi tvifla nemligen, att ultra-kotterie skulle vågat gå så långt under sjelfva det gaml: systemet, emedan pressen då hade tagit Regeringer bums för hufvudet; och det är mycken fråg: om, i fall biskop Heurlin hade varit qvar i kon. seljen, om han icke hade skyggat för att tillåts en så kompakt tillsättning af Utskottsledamöte som nu skett, emedan han väl bade vetat, at han skulle blifva behörigen efterhållen derför Detsamma gäller äfven om ställningen i allmän het och tonen på Riddarhuset och i Presteståndet, der nästan all opposition nu mera upphört bvilket visserligen ej hade varit förhållandet un: der det gamla systemet; och ännu mer gäller det om Borgareoch Bordestånden. Det vor ej: äfventyrligt att slå vad, att en mängd anslag nu der komma att gå igenom, som under der gamla regimen ofelbart skulle blifvit ansedda fö: öfverflödiga, eller åtminstone umbärliga. Af all detta borde man kunna se hvad det för en re gering är godt att hafva folkets förtroende. Imeålertid måste det upprepas, att en så be skaffad neutralitet som den olvannämnda, hvilken hvad konseljledamöterne vidkommer, rättare sy nes böra kallas nullitet, eller icke befintlighet, ä föga afundsvärd samt omöjlig att vidmakthålla Till sjelfva förtroendet hör nemligen framför allt att man skall bafva något att tro på, och följakt ligen äfven, om folket skall kunna, hvad det gern vill, bibehålla det förtroendet till de nuvarand ministrarne, ifall de redan vunnit ett sådant, at de 4:0 skola gifva tecken till någon sorts lifak tighet inför representationen och visa att de fin nas till, och 2:o att folket skall litet grand vet hvar det har dem! Vi skola en annan dag någo närmare förklara, huru detta må kunna tillväga bringas. — Opinionen i landsorten om de utsigter, der de skompakta majoriteterne hos Adeln och Pre