Aftonbladet – 7 augusti 1844, sida 2

REKA ARR RSREAAALAA med tillägg, att barnen skola plikta för fädernes missgerningar. Hvad invändningen om förtjensten vidkommer, så är den blott och bart en infam lögn, som naturen hvarje timma och stund vederlägger. Ty på det söta trädet växer ju den söta och välsmakande frukten, och så tvärtom. Dessutom faller äpplet ej långt från stammen. Dock — hvad betyder pöbelns prat, dess hat och afguderi? — intet. Måilte hvarj2 svensk ädling inse det, och icke eftersträfva något af denna folkgunst, hvars: lagrar uppskjuta ur ränastenen, för att kröna bakstugusittaren, fiskmånglaren eller bränvirsadvokaten; och måtte vår älskade konung ej vara för efterlåten, utan heldre, såsom vid riddareslaget i Stralsund, låta förtjensten och belöningen följas åt, så vet jag nog hvilka skola vinra spelet, matadorerna eller hackorna.n Det är dock alltför besynnerligt, menade nu en liten uppnäst, Jljuslätt och spenslig kammarjunkare, att i min socken beskärmade sig bönderna mycket mera och högljuddare öfver krigsgärden 4808, än öfver den i år. Men jag förstår, alt den förra utskrifningen lärde det dumma packet hur litet det duger att resonera mot makten, och att en konung, som vår, aldrig kan företaga något, som icke är rätt och nödvändigt. yDet är med bönder, som med åsnor: de skrika, när man visar dem välvilja; men tiga, då de få stryk; yttrade sig mannen, som nyss hade 2postroferat racerna. Eller såsom med papegojan, hvilken gerna vill prata, utan att begripa sina egna ord, inföll kammarjunkaren och uppdrog den ljusröda, tunna öflverläppen till ett försmädligt grin.