Aftonbladet – 7 augusti 1844, sida 2

tare för hädelse mol Gud, emedan denne — rökat cigarr i sakristian under gudstjensten. — Herr öfverste B:ekman och äfven herr krigsrådet Forsberg, hafva nu tagit afsked från sina befattningar vid Koagl. teatern, till hvars styresman kammarherren, frib. Hugo Himilton blifvit til!s vidare förordnad. Denna förändring lär stå i sammanhang med ett tillämnadt arrangement, hvarigenom aflöningen vid Kongl. teatern stäles på lotter. SSE — Ifrån flera landsorter skrifver man till Red.; att ett visst helsningsal i ett visst riksstånd öfverallt baft den mest lyckliga verkan att öppns ögonen på folket öfver sakernas verkliga ställning Såsom bevis härpå, torde ock band annat kunna anses följande förslag till ett annat dylikt tal, som läses i Nerikes Allehanda JM 34: En prelats helsningstal till sina Ståndsbröder vid öppnandet af eit Riksmöte. Underdånige verkställare af min vi!ja! J hafven visserligen, såsom Christna höfves tillika med mig börjat ert sammanträde med bör till Gud om nåd och bjelp till edra riksdagsförrättningar, samt anropat visdomens och råds, sam kärlekens och kraftens ande att leda eder i al sanning; men detta bören J dock icke så förstå som skulle eder pligt vara att handla efter der Allvises vilja. Min vilja vare ovilkorligt eder enda rättesnöre! Gud — det är jag. Vi hade nyligen en Konung, som, ehuru, lika som vi till namnet, protestant, hyllade Cetholi cismens ädla lära, att äfven den regerande är förbunden att så väl i politiskt som i religiöst hönseende underkasta sig kyrkans furstar och isynnerhet den förste ibland dem. Genom det, v inbillade honom, att alla, som ej voro af samme u!l, som vi, trotsade den lagliga Oiverheten och voro affälliga barn från den rätte fadren, lyckade: vi att göra honom misstänksam mot dessa och obenägen för uppfyllande äfven af deras billigaste önskningar. Han gynnade deremot det högre presterskapet, och dess rekommendationer voro gäl. tande, älven om de stridde emot lag och rätt O att vi åter kunde uppväcka honom från de döda, för att fortsätta vårt spell! Den bortgångnes plats har blifvit intagen af en annan, som säger sig v.lja beordra rätt och sannipg. Ve oss, om en såden afsigt skulle hafve framgång! Vi hafve svurit honom trohet; mer denna trohetsed tolke vi, såsom fördomsfrie män efter vårt eget tycke. Låtom oss derföre manligen motarbeta hans afsigter och önskningar! Dett: är öfverensstämmande med Guds vilja, ty der: igenom bibehålles det högre presterskapets inflytande. En oro går igenom tiden, och denna hotar alt rubba sina rätta stöd, prelaterna. Hvem har åt dessa tillbakasatta och omyndiga, som ej bära presterlig drägt, gifvit til:åtelse att tänka mer i politiska än i endeliga ämnen? Samhället är ett oss ombetrodt gods, hvarmed vi ega att hushålla efter behag. Den, som för detta vårt lofliga företaz vill lägga hinder i vägen, är en upprorsmakare och måste såsom sådan behandlas. Väl hafve vi sett, att våra föregångares motarbetande af det rätta och deras nitiska biträde att hålla det obändiga folket i träldomstillstånd tillförene misslyckats och ofta påskyndat hierarkiens störtande; men låtom oss icke af Historiens vitineshörd afskräckas! Möjligen skall för oss lyckas det, som misslyckats för andra, en Trolle, en Brask och med desse liktänkande män. Hvilken ovansklig ära, om vi kunde åter förvandla Kosungen till en lekboll i vår, det är min, kand och folket till en hop af idel fänad, utan vett och yestämd vilja! En Konung gaf oss nyligen ett stort föredöme. Han föraktade folkets önskningar, uttryckta a! less s. k. representanter, så snart de icke understöddes af oss och några förnäma gunstlingar. Detta bandlingssätt har efter döden blifvit erkändt såsom det enda rätta. Det har man tydligen sett leraf, att allt hvad man kallar bättre folk i flera nånader på befallning klädt sig i svart och burit orgflor om hattarne. Hvad göres oss mer beof? Beviset för systemets rigtighet är solklart, ch må ingen inbilla sig, att, om den np. v. re