Aftonbladet – 7 augusti 1844, sida 2

N . . (Insändt.) ANNU NÅGRA ORD OM KRÖNINGEN. Då denna rumera är beslutad att försiggå, torde rågra ord derom ej vera öfverflödiga. Ienan ins. går vidare til ämnet, torde först böra ihågkommes, att orden: kröning och smörjelse hafva i vårt språk genom vanan erhållit ena vidsträcktare betydelse än den primitiva, och nyttjas ru allmänneligen äfven om trivisla och låga förrättningar, hvilka det vore öfverflödigt och ti!l en del kanske äfven mindre passande, att hår uppräkna. Do uttrycka numera ej det sublima i franska orden: couronnemenl och sacrer, (inviga, helga). Hvad smörjelsen beträffir, så är den endast en vidskeplig qverlefva från katolicismen och prelatväldet och står tj i harmoni med vår lutherska tros lära. Den kunde således, utan någon prejudice för det religiösa, uteslutas. Ios. veterligen finns i vårt land icgen så kallad helig olja, och derförutan är och blir denna ceremoni rätt och slätt verldslig. Men vår örste prelat lär väl ej så lätt släppa saken. Om den då nödvändigt skall gå för sig, kunde han ju göra ett försök, att för tillfället af det högvördiga domkapitlet i Rheims få låna den mirakulösa flaskan med den beliga o!jar, och om de sympathier, som hancs högvöroighet redan ådagalagt, något tydligare prononseras, så torde måhända en sådan begäran vinna framgång. I den bändelse få vi ännu en gång, men som man bör hoppas för den sista, åskåda smörjelsen. Hade den store reformatorn, Gustaf I, lefvat i vårt lidehvarf, så skulle han säkert äfven afskaffat denna ceremoni; men han vågade ej stöta sig med det då rådande tänkesättet hos passan af folket, hvilket ännu med ett brinnande nit festhävgde vid dekatolska kyrkobruken. Han vågade icke ens borttaga den katolska kyrkoskruden, hvars röda messhake är en teatraisk prydnad, ej olik rikshäroldskåpan. Ea fotsid, i veck lagd svart rock, sådant det protestantiska preterskapet på andra sidan tjellen eller Östersjön nytt jar, skulle vara mera vördnadsbjudande för detta stånd. Den katolska kyrkoskruden bibehåilles väl ännu i det orotestantiska England, men det är ock der, hvarest orelaterna tills vidare, ins. säger med flit tills vidare, nafva sitt Eldorado, ty äfven der har tänkesättet om ierarkiens skadliga inflytande på det allmänna fått in riktsinog, som försatt de högvördige i en prekä