nade sig; förliden dag hade signoran afrest ti!l Chanteloup med allt sitt pick och pack och sin sällskapsdam fru Jesi. Hektor vågade knappt återvända till sin moder efter denna underrättelse. En lång stund stavnade ban i sångerskans förmak och stirrade på dörren till beanes boudoir. Ena rodnad a barm och blygsel glödde på hans kinder. Man bade begått det afskyvärdaste bedrägeri, han hade på det ligsta sätt blifvit af med en del af sin egendom, och hans lif hade blifvit riktadt med ett nedslående erfarenhetsrög. Han förbannade detta falska slägte. M-n det blad han i går funpit vid sin aftonmåltid, från hvem kunde det härröra? Det gafs då ännu en qvinlig själ som oefennyttigt sysselsatte sig med honom, den ban med sin kärlek kunde återgälda sin tacksamhet . ... Hvilken var hon? .... Aurora Tissot? . ... Ena lysonde stjerna gick upp på Merehoults horison! vid deana tanke. Ännu var han således icke helt och båliet öfvergifven af alla. Baronessan hörde vagnen köra in genom portarne til hotellet och skyndade sin son till möte. oo— Velkommen Hektor, välkommen! Mitte vi aldrig mera skiljas på detta sätt, utropade hon. Den milda, öema tonen borttog hvaje orältvis tanke ur sonens själ. — Ni är ond på mig, min moder? Känner ni redan hela min olycka? sade han halfhögt till baronessan, i det hen slöt henne i sin famn. — E0 olycka som skall förvandla sig i välsignelse! Jog beböfver väl icke försäkra dig att jag ingenting försummat för att förkorta din fångcnskap. MHeriigen af Choiseul beslöt att allögsna dig för några dagar, för att prölfva den person: trobet, om hvars ynnest er fåfänga töflade. — Tyvärr skattade jag Coustarce Agusno för högt och det ver icke blott min fåfinga som sträfvade efter hennes ynnest. Skall ni kanske förlåta mig att jag bortkastat min förmögenhet på