Aftonbladet – 6 augusti 1844, sida 2

te viSanuny, IVALIUVIUV BUSLVLURA VILL IFE FAL Vv beräknas efter hemmantalet, är, alt icke andra än hemmansegare bidraga till socknens utgifter. Dessutom vet man, att ett sådant vöstningssätt icke eger rum inom något lands representation uti hela verlden; och detta förhållande måtte väl äfven hafva någon orsak så betydande, att den icke af våra tabellmakare kan tillintetgöras. Endast derigenom, att åtminstone en rättelse, en ändring kuanat vinnas I sockenstämmans beslut, har också det förhållandet, som nu eger rum med rösträttigheten derstädes, kunnat bestå utan alt till ytterlighet förtrycka folket; och just emedan det finnes en tillrättavisande kraft, ett veto hos regeringsmakten, är det å andra sidan icke viådligt, att i valrätten till en lagstiftande församling någon öfvervigt möjligen fianes hos medelklassen eller äfven hos allmogen. Man kan vara fulit öf vertygad, att de privilegierade klassernas fördelar hafva goda utsigter att ändock göra sig gällande; och ännu vet man intet exempel, att en allmän valrätt vållat bildningens och förmögenhetens utdrifvande ur landet, men väl ser man omvändt, att envälde och privilegii-systemer bidraga all förqväfva dess fria utveckling, eller ännu oftare, att förlrycka och förfia arbetarne i landet. Äfven denne författares spökrädsla för allmogens öfvervigt vid valen, bärflyter deraf, att han alldeles icke vill taga i beräkning de rikare och och bildade klassernas moraliska inflytelse på de öriga folkklasserna. Vi hafve förut yttrat os: härom, och kuana icke dölja, att om en sådav inflytelse icke nu skulle finnas eller kunna påräknas i vårt fådernesland, så bevisar just detta, al! något så i alla andra civiliserade länder oerhörd grundtel ligger förborgadt i vårt samhällslif, och att ståndsväsendet så i roten förstört och förvillat de naturliga förhållandena medborgarne emellan, att man icke för snart kan göra ett slut på denna olycka, och ju förr de:s heldre bör lemn: fotket en mera betydande andel i Isndets lagstiftning; emedan här, liksom flerastädes der folkrepresentationen stödjer sig på allmän menniskorät! och en kristlig sannt förnufiig uppfattning af menniskovärde, då snart skall utbilda sig ett samhällstillstånd, der de intellektuella och industri ella krafterna skola vinna den vigt och det värde som måste tillkomma dem just derföre, att beolkningarnes trefaad och förkofran ytterst bero af dessa deras naturliga vönner och beskyddare. Det kan då icke vara annat än ståndssplitet, klassskillnaden, privilegierna, adelsfåängs, prestvälde! och den i förening med dessa rådande embetsmannair flytelser, som så döfvat svenska folkets känsl: af förtroende och aktning för de så kallade högre eller bättre klasserna, och utvecklat en fiendskap emot dem, hvars ytterligare fortgång det är hög tic att söka förekomma: och ingen uppoffring bör vä anses för stor, för att återföra fred, enighet och förtroende medborgarne emellan. Det är i denna anda af försoning och samverkan för fosterlandets sannskyldiga väl, som en sto; del af svenska folket i detta ögonblick uttalar er gemensam önskon för det nya förslagets antagande. En inre, naturlig känsla säger folket, stt hvilk: smärre brister detta förslag ock kan ega, så återgifver det likväl åt kommande slägten förfådren: uråldriga rätt, ett sjelfve i samfilde kretsar välja de ombud, som skola utöfva nationens Jlagstiftningsoch sjelfbeskattningsrätt, samt kontrollera styrelsen, domaremakten och allmänra medlens förvaltning. Sunda förruftet säger det, att en slörre garanti derigenom vinnes för de allmänn? angelögenheternas vård och lyckliga utveckling, än genom sådana former, hvilka grunda sig på godtyckliga och obestämbara beräkningar och afvägningar af stånds-, klassoch förmögenhetsförhå!lander, hvilka nu syneg utgöra så kära föremål för en hop projektmåkares upptåg och, besynnerligt nog, älven af ett antal e!jest förståndiga män anses så heliga, att deras sammanjembkning och afpassade motvigt, så omöjlig den ock är att verkställa, tros utgöra vilköret för en ändamilsenlig nationalrepresentation. Folket inser, att om blott des3 verkliga behof och begrepp om medler att desamma afijelpa, en gång skulle blifva af uppriktiga och oegennyttiga rep:esentanter offentlig: framställda, så skulle landets regering få en sno kunskap derom; och att om sedan regeringen icke kunde misskänna dessa representanters syftning och sträfvanden, så skulle nödvändigt en samverkan emellan henne och nationen uppstå, fom måste vara den enda sanna och mäktiga kraft, hvilken kan föra fram samhället till moralisk utveckling och materielt välstånd. Folket — svenska folket — tänker sig i detta ögonblick samma utväg att komma till ett bättre samhällsskick, som en stor och ädel regent nödvändigt, i vårt tidebvarf, skulle beträda, om han genom en tillfällighet vore utrustad med full rmskt, eller af en revolution framkallad. att ordna statsskicket. Vifråza, om en