Aftonbladet – 29 juli 1844, sida 2

nog dessa tystna af sig sjelfva, när de fingo se, att Korungen kunde psitta lika säker, äfven utan att Hr erkebiskopen bade lagt sina händer på hans hufvud. Ja! om Konungen hade behagat sjelf på rikssalen vid riksdagens öppnande påsätta sig den kungliga kronan, så tro vi till och med att detta icke skulle blifvit sedt med misshag, annat än af de allra enfaldigaste, om det också af en och annan rättrogen betraktats såsom ett ingrepp i presterskapets privilegier. — Uti sista numret af Minerva försäkrades det, ett meningen med den kompakta ultrakonserva: tism, som uppenbarade sig vid bänkmansoch elektorsvalen på Riddarhuset och i Presteståndet, alldeles icke hade för afsist, att göra alla transaktioger med de andra Stånden en gång för alla omöjliga, utan för att kunna underhandla med till räcklig styrka, utan att låta föreskrifva sig vilkoren, samt att de konservative äro långt ifrån Omedgörlige, äfven i afseende på represeatationsfrågan, blott de andra stånden vilja cedera den allmänna valrätten. Detta är verkligen nådigt! Om blott de närande klasserna och de sins emellan enige representanterna af detta stånd, jemte alla orepresenterade, vilja låta de privilegierade förblifva i besiltning af sina företrädesrättigheter och låta orättvisen i principen få fortfara, så skola de privilerade låta tala vid sig. Det der synes onekligen vittna om ett visst medvetande af styrka, men bar nog mycket tycke af att sjelf vilja föreskrifva lagar. Visserligen kan man ock med skäl siga sig äga betydande krafter, då man bar en sådan konstitutions-utskotts personal, som adelns och presteståndets nuvarande, att komma med. Men månne det ändå icke till slutet kan gå an, att desse mäktige herrar låta tala litet med sig, äfven i alla fall? Det är åtminstone icke utan, alt principen af allmänna val, såsom den der småningom gjort sig mer och mer gällande i alla representativa länder, verkligen är något att tzla om. — Lördagen den 20 dennes afreste största delen af naturforskarne från Christiania. Bland dem som ännu för någon tid qvarstadnade, befann ci? konferensrådet Örsted. Sammanlarda antalet a dem, som längre eller kortare tid bivistat mötet, uppgick till 4753.