Aftonbladet – 29 juli 1844, sida 2

fomemsk——— — öre (Insändt.) NÅGRA ORD med anledning af den i Aftonbladet JM 468 för den 24 dennes införda artikelo, rörande Utdrag af Krigslagarne för manskap. Utan att inlåta sig i en vetenskaplig och systematisk afbandling om den militära lagstiftningens principer ch deraf härflytande nödvändighet, att antingen biyebålla eller förkasta prygelstraffet inom armon i allmänhet (hvilket innehålisrika ämne uti förra Riksdagens förhandlingar blivit på ett belysande sätt disku teradt pro et contra af utmärkta, snillrika, erfarna och humana medlemmar inom det stånd, som mer än någon annan samhällsklass eguet sig åt krigarens ärofulla yrke), vill man, med anledning af den citerade artikeln, inskränka sig till några få reflexioner öfver nämnde lilla bok, hvilken blifvit antagen och fastställd såsom undervisningsbok för manskapet. Ehuru fullkomligen de!ande insändarens, såsom ock He Mannerskantz med fleres lifliga och humana önstningar, att den tid måtte komma, denna gy!lene morgonrodnad en gång uppstå, då all slags kroppslig bestraffning, både inom militären, som inom samhället i allmänhet, skulle försvinna, — så beskaffad bestraffping, menar man, hvarvid den sannt humana menniskan äfven emot det oskäliga djuret alltid måste a sky all öfverdrift och omåtta — så tror man sig likväl med fullt skäl kunpa påstå, att — så länge denna tidpunkt ännu blott är en skön och ljus tankebild incm seren af optimisternas sangviniska förhoppnisgar, — ifrågavarande lilla bok, om den ock inom 36 sidor upprepar ordet prygel ej mindre än 58 gånger (ett förhållande, khvaröfver den tänkande cj kan undra, emedan skriften ju är ett utdrag eller rättare sammandrag af Krigsartiklarnes 460 oktav-sidor) dock är ganska behöflig, högst nyttig, och således oundgängligen nödvändig bok för manskapet, — och detta just derigenom, att, då kon i tydliga och lättfattliga ord framställer hvarje öfverträdelses lagliga följder, hvartill en håglös, uppstudsig, brottslig, d. VY. S. Oduglig soldat gör sig förfallen, hon i och med detsamma sätter en fullkomlig grävs för det godtycke i bestraff ningen, som en mindre samvetsgrarn eller ketlefrad förman, i förtröstan på den felandes okunnighet elcer ringa och bristfälliga kännedom om den egentliga graden af sin straffbarhet, någongång kunde tillåta sig, samt sålunda i sjelfya verket äfven meddelar soldaten kännedom om sina rättigheter, såsom menniska och medborgare, att aldrig behandlas orättvistn (:y den felande, som rätt känner graden af sin förbrytelse, anser aldrig det lagliga straffet rättvist), af byilket allt ytterligare följer, att det icke varit ur,, utar verkligen legat i rägeno och såsom åsyftadt ända mål äfven påtsgiigen vinnes, att soldaten genom läs ningen af denna undervisniogsbok får kännedom ickt blott om den negativa delen af sina pligter, utan ät. ven om den positiva sidan af förmäns skyldigheta emot underhafvangen och alltså om en lika rät för allan. Långt ifrån således att denna lilla bok kör kunn: anses såsom ett bevis på ett blindt ifrande för despolism, barbari eller käppvälde (st påstående som vore likaså ogrundact och följaktligen orättvis och ensidigt, — om ock ultraliberalt — som det ä! oförenligt med de många talande bevisen på den äkte philarthröpie uti regeringens grundsatser, hvilken alle redan förut dikterat afskaffandet af de verkligen nes liga spöstraffen och gatuloppen inom armåen, ytterli