Aftonbladet – 26 juli 1844, sida 2

frågade baronessan och svarade välvilligt på Auroras helsning: — Min fru ..: — Jag är icke mindre förvånad än Hektor måtte vara, att finna ett rättegångsbiträde i ett så ungt och älskvärdt fruntimmer, fortfor -baronessan. Ämnar ni verkligen för alltid idka hr Tissots vetenskap? — Åtminstone så länge jag är oberoende. — Då kommer hr Tissot snart att umbära ert biträde, ty ett fruntimmer af edra utmärkta egenskaper kan icke länge förbli fri och oberoende — Det kommer endast an på hans egen vilja om jag kan antaga ers nåds artighet, svarade Åu rora, blygsamt. — Det vill säga på ert hjertas, tillade baro nessan. Hr Tissot nickade bifall med sitt kloka hufvud Ju mer han älskade sitt barn, desto lifligare måste han önska att genom en passande förbindelse st bennes lycka försäkrad och notarien Berpharc motsvarade alla anspråk som Aurora kunde gör: å sin blifvande man, hvad karakter och stånc beträffade. — Om ni will göra en bekymrad moder el bjelp, fortfor fru Merehöult, sedan hon en stun uppmärksamt och välvilligt betraktat Aurorasan sigte, så torde ni medverka till den plan som je i afseende på min son förehafver. Hr Tisso skall gifva er de närmare detatjerna af saken oc Hektor, lika känslig för er skönhet som full a beundran för er talang i affärer, skall lätt vinna fir er åsigt. — Om jag kunde smickra mig att utöfva de ringaste inflytande på herr baron, så skall dett