Aftonbladet – 20 juli 1844, sida 3

MIV8R OT POM Ne POSTSCRIPTUM. — Klockan 11 i förmiddags uppgingo Riksstånden hvart och ett ifrån sina plena till Storkyrkan, dit äfven H. M. Konungen och H. K. H. Kronprinsen begåfvo sig i procession, hvarvid det vanliga, högtidliga ceremonielet ägde rum. Biskop Hallström predikade ganska länge, så att gudstjensten ej var slut och processionen återkommen till slottet förr än kl. 4 qvart efter 2. Under tiden hade rikssalens läktare blifvit uppfylld af åskådare, hvaribland de presenterade damerna på en serskild läktare. Kl. 14, 3 aniände Preste-, Borgareoch Bondestånden. Adeln inkom äfven nu, såsom vanligt, från Konungens rum, omedelbart framför Kungliga sviter. Diplomatiska korpsen var ock tillstädes, klädd i gala. Genast före processionen anlände Drottningen med sin uppvaktning, på läktaren till venster från thronen, midt emot den hvarest diplomatiska korpsen var placerad. Processionen öppnades af stånddrabanter med deras musik, pager, härolder, Konungens generalstab, ordonnansofficerare, högsts. Konungens adjutanter, H. M. Konungens förra adjutanter, 0. s. v. Konungen var klädd i hvit serafimerdrägt, med stor mantel och krona; Kronprinsen, som tog plats till höger, var likaledes klädd i serafimerdrägt. Då konungen hade inkommit och tagit plats på thronen, samt kastade blicken omkring sig, förmärktes synbarligen en djup och knappt bemästrad rörelse vid det första mötet med R:kets Ständer. Men sedan Riksmarskalken äskat ljud med stafven, och konungen några ögonblick återhemtat sig, uppläste han mycket tydligt och hörbart sitt helsningstal, som afhördes med den mest spända uppmärksamhet och tystnad, och, enligt hvad man kunde se på en mängd ansigten, väckte en allmän tillfredsställelse. Den sena timman gör, att vi omöjligen kunne meddela mer än ett par hufvuddrag deraf. Sedan Konungen först egnat en gärd af saknad åt sin Faders minne och dröjt vid den erinran, att detta första möte med Rikets Ständer återkallade en bitter sorg, öfvergick H. M. vidare till det stora och vigtiga ögonblicket af detta första möte och yttrade dervid, bland annat, så vidt vi rätt kunde uppfatta, följande vackra och tänkvärda ord: Jag lofvar Eder, att rätt och sanning styrka, att befordra upplysningens framsteg och understödja utvecklingen af de ädla och redbara egenskaper, som tillhöra karakteren af Nordens folk., H. M. påkallade Ständernes ädla samverkan för vinnande af detta mål. H. M. hade, då han sammankallade Ständerna, mera rådfrågat sin ifriga längtan alt få möta dem så snart som möjligt, i en för horom och riket vigtig tidpunkt, än möjligheten att inom så kort tid kunna framläzga fullständigt de många maktpåliggande ärender öfver hvilka H. M. har för afsigt att inhemta deras råd eller besut. Stora samhällsfrågor, hvilande sedan sista riksdag, upptaga emedlertid Ständernas tid och synnerliga uppmärksamhet. Likväl uttryckte H. M, det hoppet, att kunna, innan de åtskiljas, framlägga ett nytt förslag till brottmålslag, deri en nödig stränghet i straffen är förenad med aktningen för menniskovärde, äfvensom några andra vigtiga öfverlägguingsämnen. Derjemte yttrade Hans Maj:t något om sin afsigt att för andra ärender snart återkalla Ständerna till ett nytt urtima sammanträde. Talet slutades med den upplysningen, att Kongl. Maj:t erbållit försäkringar om fulikomligt vänskapliga tänkesätt af främmande makter. Tributen till Marocko hade H. M. beslutat ej längre betala; den erlägges numera ej af mer än en makt utom Sverge; och det var i samråd med denna makt, beslutet blifvit fattadt. Efter slutet häraf börjades riksdagsberättelsen, som lästes af statsrådet Fåbraeus. Vi skole om detta och talmännens helsningstal m. m. meddela i ett följande nummer, hvad nu ej kan medhinnas. se EEE Å, natanana an känd incindarn har mia.