Aftonbladet – 17 juli 1844, sida 3

dra blott i litet antal för händer varande medbröde af samma rang, skulle med de djupaste vetenskaplig insigter förena alla de egenskaper, som skilja konst närn från blotta handarbetaren. Jemte dylika kun skaper äger Amici den största techniska skicklighe och en på idter och utvägar outtömlig uppfinnings förmåga. Det torde cj sakna intresse att här finn: några närmare underrättelser om denne man, son nu åter ådragit sig en så allmän uppmärksamhet. Amici är nära 60 år gammal; han är född i Mo dena (den 25 Mars 4786). Optiken blef tidigt han favoritstudium och han läste flitigt Wilhelm Herschel skrifter i denna vetenskap. Innan kort förfärdigad han ett spegelteleskop, om 7 fots fokaldistans och ( tums öppniag, hvilket Milanos berömda astronomer Oriani och Cesaris, funno jemngodt med de bästa Her schelsia. Italienska vetenskapsinstitutet belönade ho nom med sin största prismedalj. Snart konstruerad han ännu större, några till och med af 20 fots längd År 1842 öfverlsmnade han åt institutet ett teleskop 8 ny sammanesättniog: det bestod af en skålspegel oc en stor i midten genomborrad planspegel. Från sam ma tid härröra hans äldsta spegeiteleskoper, hvilk långt öfverträffade alla förut bekanta förstoringsinstru menter. Han uppfann äfven sex olika slags camer lucida, till tjenst för tecknare och vid mikroskopiska undersökningar, Det skulle blifva alltför vidlyftig! att uppräkna hans många andra uppfinningar och förbättringar; serskildt förtjenar dock att nämnas hans polarisations-apparater, medelst hvilka man kan be trakta och mäta alla till denna del af optiken hö. rande fenomener, samt hans akromatiska mikroskop. Amici nöjde sig likväl ej med att blott förfärdiga ypperliga instrumenter; han begagnade dem sjolf på det lyckligaste till astronomiska och naturhistoriska forskningar. Man bar honom att tacka för observatio. ner på dubbeistjernorna, Jupiters månar, solens polare och eqvatoriala diameter (hvarvid han använde en ny mikrometer, som han uttänkt); vidare högst vigtige iakttagelser öfver safternas rörelse i växter; öfver väx ternas befruktningssätt och växtorganografien i allmänhet; öfver infusionsdjur, och myket annat. I början var han civil-ingeniör, men uträmndes unde: kejsartiden till professor i matematiken vid lyceum i Modena och sedan till detsamma vid universitetet ; år 1831 kallade storhertigen af Toskana honom (il chefskapet för observatorium i Florens, hvilken be. fattning han för närvarande innehar, och hvari hear biträdes af sin yngste som. Den äldste, Vincenzc Amici, är professor i matematiken vid universitetet Pisa. Bland de Paris nu besökande främlingar göre Mendizabal, Prim och Milans del Bosco för mnärvarande epok iaom de diplomatiska och militiriska -kretserne. Mendizabal och Prim! För blott ett halit år sedan skilde en vid afgrund af politiska passioner dessa begge män, hvilka nu sc hvarandra som oftast, hafva gemensamma bekantskaper och blott i minnet äro bvarandras fiender Mendizabal, den siste Spanioren, som blef Espartero trogen; Prim, den förste, som ga! signalen till upproret emot regenten, begge hafva här blifvit sammanförda af skickelsen och de hafva talat med hvarandra fredligt. I Spanien skull2 detta mäte kostat blod; här hafva de kanhända räckt hvarandra handen. Mendizabal är lång till växten; hans yttre är vördnadsbjudande, hans öga lifligt, hans anleisdrag uttrycka sville, finhet, bestutsamhet och fast vilja; bans hår är numera grått. Han vistas vanligen i Orleans, der afvaktande tillfället att återvända till sitt fädernesiand. General Prim behöfver ej vänta på något sådant tillfälle; han är icko landsförvist, fastän han råkat i onåd hos dem, som nu försöka styra 1 Spanien. Prim är ej mer än 29 år gaminal. Uader ett kallt, afvisande yttre, döljer sig hos honom en beslutsamhet, om hvarken kan rubbas eller hejdas. Knappt hade Olozaga i Cortesförsamlingen hunnit uttala den vanliga, men för ti!lföllet så ketydeisefulla formeln: Guad bevare drottningen, innan Prim, ensam, prononcerade, sig emot Espartero. Han for till Reuss, omgifven af tusentals faror; befallningen att fånga eller skjuta honom var gifven, men han undkommer ståndrätterna, lönnmördarne, spionerna, anländer oskadd till sin födelsestad, den andra i Catalonien, hvarifrån han var representant, finner 24 lika tänkande, som förena sig med honom, proklamerar i spetsen för dem Esparteros afsättning och gör stånd mot öfvermakten i flera dygn. Snart reser sig B reelona, Serrano anländer och revo!utionen är i fuil låga. Två månader sednare flyr Espartero från Spanien på ett engelskt skepp. Prim hade förut i kriget mot Don Carlo: gifvit flera prof på sitt okufliga mod. — I Paris vistas han nu mest i sällskap med sin vän och vapenbroder, Milans del Bosco, öfverste och son til dea general af samma namn, hvilken gjorde sig naronkunnig i kriget emot konung Josef. — ESCHYLOS I SAMMANDRAG, PÅ TEATERN I BERLIN. Sedan Sofokles Antigone blifvit återkallad till lifs på Berlinska teatern, griper man sig pu an med den gamle Eschylos, och med icke mindre än tre af hans skådespel på en gång, nämligen trilogien om Orestes, men alla tre sammandragne till ett enda spekt-kel, så att det må kunna gifvas på en gång. Triiogien innohåller omkring 3,800 versrader; och afilippes nu till 2,500. Antalet är redan färdigt; det har utförts af en D:r Franz, med biträde af Tieck och D:r Bemzen. Da som haft tillfälle att taga närmare kännedom derom, tro att det skall göra lycka, derigenom att föreningen af tre skådespel förökar personernas antel på ett med vår tids teatervanor mer öt. verensstämmande sätt, än den antika dramaturgien annars tillåter. Huruvida man ej med detsamma förstör handlingarnes enhet och tillskapar ett chaos, som den grekiska enkelheten aldrig skulle kunnat fördre ga, blir en annan fråga. Derom får man sannolik böra åtskilligt från Paris, när Eschylos äfven hunni dit, hvilket ej kan dröja länge, då man der redan blifvit så intagen af Sookles, att hans Antigone änn fortfar att gifvas på Odeon nä.tan hvarenda afton. ASTRONOMISKA UTSIGTER AF ARAGO. En af denputeradekammaroen uträmnd kommitte,