Aftonbladet – 17 juli 1844, sida 2

utan blott skydda henne från frestelser och oför ståndiga företag. Det är synd, Hens Ab: lappri i den syngen! Pastorn ved väl! alt ä krobben (krubban) tommer, så bides hä starne. Vi bönner konge ej på så finurlit vi skaffe oss föen som köpstekariarne. Vi måste sc på afveltsbrutg (åkerbruk) och den som kan sköds det, som vill ha våre börn (barn). Ja har lievä inte nämnt nået för Märthe, så ja ved inte vs hon tytger; reen hon har blott så ongali (under lig) att hon tytgs sätie sej över sin slägt. Vil inte pastorn tala re na, för ja vända me til vördi prosten ? Jo, visst vill jag göra hvad jag ken. Jag tro: du bör låta keone dricka brunn, kon kunde då b( hos mig. Jag vill då söka verka för saken. Nå ja, nu är pastorn resonurlig. Men de sto dentrarne, de ä farlie. Lievål, om pastorn ta heane i omvård så — och om pastorn kan för ändra benone, så lofvar ja hongdra riksdahler. På. detta sätt blefvo mäsnerne ense, togo to bakspigorna och rökte. Om ea stund kom Mäör iha in med kaffe och fick den oväntsde under rättelsen, att följande morgon få resa till stader Lund, att dricka brunn. Då pastorn tog afsked hviskade han wid förbigåendet till Märtha: nvis: dig ej så glad, mitt barn, det kan kanske då ej bli af (han fröjdade sig öfver de matsäckar, som skulle medfölja). Men under heroresan rådgjorde pastor Räck med sig sjelf, och beslöt alt ej plåg: Märtha för de utlofvade hundrade riksdalerna skull, äfven fann han bäst vara förtiga detta fö sin bustru, hvilken han visste kunde roycket för må öfver honor. Aldrig har väl mergonsolen varit mera efter längtad och välkommen, än den morgonen Mi tha skulle resa till Lund, der den älskade var Hela natten gladde Märtba sig deråt. Hvad på storn menat med föregifvandet om hennes sjuk: lighet, visste hon icke, och hade ej tid bry sit mycket med denna gåta. Knappt tittade mor