Aftonbladet – 17 juli 1844, sida 2

NÅGOT LITET AF OCH OM PROFESSOR REUTERDAHL. (Forts. från J4 1858.) För hvar och en, som något längre tillbak: följt Hr Reuterdahis litterära verksambet, är han: egenskap, att neutralisera sig sjelf, en tillräckliger känd sak. Utom rent historiska skrifter, som vittna om mycken beläsenhet, hear man af bonon ett stort antal smärre uppsittser, så i, som uton den Theologiska Q va:talsskriften, utgifven i Lund Så snart han här resonnerar , på egen hand uppteger ham hälften af sin framställning med nå gonting, ofta rätt väl sagdt, men som han vanli gen har all möda ospard, att motsäga och upphät va genom någozting, som hen yttrar längre fram ungefär lika utförligt och lika väl. Såsom theo log bevisade ban sig vara rationalist, närmast likhet med den Schleierroacherska nuancen. Me huru uppträdde han t. ex. emot Ignell? Såson Supranaturalist. Vill någon likväl taga honon för sådan, skrifver han genast en rationalistisk pa gina igen, eller åtminstone ott par perioder emo hierarki. Detta allt kan så vara, från katheder) och i ämnen, der det endast kommer an på at docera i alia väderstreck, uten resultat. Me huru bär det åt i saker, som engå handling, synnerhet i sarahöllsangelägenheter? Hr RB. ä fördragsam på det ofördragsammsste sätt: deremo kan man kalla honom ofördragsara på ett temli cen fördragsamt sätt, åtrainstone i ord och skrifi Om någon nu efter denna defioition begriper H R., så har han då begripit honom: men få tord vara så lycklige. Huru uppträdde Hr RB. i Nyk terhetssaken? Han ifrade höst emot den; oc Wieselgren, Abnfelt och Toozmander, utom al öfrige, voro honom en leda; och likväl kan inge säga, att ej Hr R. will nykterhet. Man kund då förmoda, att ban blott ogillade nykterhetsför eningarnes raethod. Men det siger han icke bei ler i sin stridskrift mot nykterhetsvännerne; åt minstone uppgifver ban sjelf alls ingen annan, el FS 2 ap dag 7 ds RR EEE TT ER a TE RNRAR