Aftonbladet – 16 juli 1844, sida 2

falla ända in i det löjliga, såsom här varit hän delsen. Utdraget af den omrämnda petitionen lyder så lunda: Svenska folkets representation, bibehållen frå: förflutna tider, utan delaktighet i de förändringar samhällstillståndet i öfrigt uadergått, har någo gång blifvit prisad, och kan tvifvelsutan prisa såsom tjenlig för vissa politiska afsigter; men hu ruvida den äger eller någonsin ägt folkets tillgif venhet, såsom dess loftalare ofta bemöda sig at göra troligt, synes vara tämmeligen lätt att upp täcka. — Såvida med folk förstås ett samman hängande helt, har Svenska folket ej kunnat re presenteras af någotdera bland de fyra stånd, son utgöra Riksförsämlingen; och lika litet är det ge nom dem representeradt i särskilta afdelningar då så många sjelfständiga medborgare finnas, son äga hvarken valrätt eller valbarbet. Om nu all dessa, hvilka tillböra intetdera ståndet, ej kunn vara nöjda med sin uteslutning, så låter den på stådda tillgifvenheten föga annorlunda tänka sig ån att på sin höjd hvarje stånds medlemmar äl ska sitt stånds representation, ingen hela repre sentationen tillsammantagen, men att de orepre senterade sakna der allt föremål för sin tillgifven het. Och ju närmare man betraktar denna re presentations egenheter i formerna för dess verk samhet, desto mer visar det sig, huru litet dex na inrättning kan uppfylla sitt ändamål, huru li tet anspråk den äger på folkets tillgifvenhet elle förtroende. En folkrepresentation är oundvikeligen en tum melpats för delade meningar, stridiga politisk tänkesätt; ty der dessa ej behöfde förutsättas, de vorgs hvarken representation elier ens regering s nöden. Det första nödvändiga i en dylik inrätt ning är då, att de skiljaktiga meningarne äga tll fälle att der mäta sig med hvarandra, pröfvas öppna och allmänna diskussioner, uppbringas til högsta möjliga klarhet, efter öfvertygelse antaga eller förkastas; och den verkliga majoriteten, så lunda utrönt, måste anses för resultatet af folk viljans sluteliga stadgande, sedan dena pröfvat all sina betänkligheter. Ville man med flit beröfva en representatio! detta. väsendtliga vilkor för dess verksamhet utan hvilket den saknar lif och medvetande; s borde man dela den i klasser efter olika intres sen, sålunda tillvägabringa största möjliga samdrig inom hvarje klass, hindra diskussionen klassern emelian och låta dem öfver hvarje ämne samti digt rådpläga och besluta, så att den inom klas serna förefallna diskussion ej från den ena burn meddela sig till den andra, medan ännu den der igenom möjliga upplysning kunde komma till go do vid ämnets bebandlande. Det behöfver ick sägas, att-just detta är förhållandet med Svensk Representationen. Och verkan häraf är sådar att om än de fyra Riksstånden utgjorde hel Svenska folket, och andra sjelfständige män Sverge icke funnes, än som tillhöra Stånden, s kunde dock dessas represeatanter aldrig komm att utgöra en organ af allmänna viljan, innan d blefve sammangjutne till-eti församling, hölle ge mensamma öfverläggningar, der hvarje represen tant, inpam besluten fattades, finge del afalla upp lysniogar, som hos församlingen äro tillgängeliga Men icke nog med de nu beskrifna, från klass fördelningen oskiljaktiga olägenheter. De försvå ras, om genom denna fördelning större nationell intressen uppvägas af mindre, och någon gång s uppvägas, att de allmänna, för nationen vigtigast sakna till och med ett veto emot de partiell som göra sig gällånde. Och äfven detta är hå förhållandet. Tre privilegierade stånd, tillsan mans föreställande vida mindre del af den skat Idragande massan, än det fjerde, som kallas opr vilegieradt, kunna emot deras veto utöfva repre Isentationens lagstiftande makt i frågor om allmö civil-, kriminaloch kyrkolag, och i frågor o1 Jallmän heskattning. Att förfäkta ett sådant förhållande, är möjli Ipå ett enda sätt, nemligen att man förklarar de Iskattdragande massans intressen vara af lägt lvigt än dem, som genom de privilegierade Står Iden uttala sig. Man påstår icke sällan att dess Isednare äro bildningens, och för hennes skull : Iså hög vigt, att alla folkets materiella fördelar Ikunna mot dem tagas i beräkning. — Synpunl Iten är den rätta: bildningens intressen böra st frörnst; och det gäller blott att veta2, hvad ho I verkligen fordrar. Den enklaste anmärkninge Isynes då vara, att om än de materiella intresse Ina tills vidare kunna vara oberoende af bildnir gens, så äro dock hennes alltid beroende af Iförra. Sjelfva bildningen tillåter således icke, a Ide materiella intressena åsidosättas. Men bur Iman kan vänta, att dessa bevakas af nuvarand representation, är lätt att inse, då representar terne för den del af folket. som drager störst SÅÅÅ ÅRE