Aftonbladet – 16 juli 1844, sida 2

emellan jemt fördelas, och får när som helst lyftas å landtränteriet. En skål mitt herrskop för Tewolakarlarne! Man kan lätt föreställa sig med hvilken förvåning Tewonen och hans dräng åbörde detta ; ty i sin undangömda vrå hade de icke ens hört att någo! pris var utsatt å Muuri Jussi, och icke helle: bade Rask kommit att i den första allmänn: villervallan nämra något derom. Tewonen fat tade sig dock snart och med en takt och en vär: dighet, som den sanna förtjensten och redbarheter alltid besitter, — den! må då sedan dölja sig unde en prålande mantel eller grof bondjacka — rest ban sig, bugade sig vördnadsfullt först för ekono mie-direktören och derefter för det öfriga sällska pet samt tog till orda: — Förlåten mig, högtärade herrar och frun timmer, att jag, som är en olärd bonde, icke kar lägga mina ord, som jag borde. Derföre ber jaj också, att endast enkelt få tacka er för den oför. tjenta äran ni visat oss att dricka vår skål, dett: är alltför mycket för oss, mitt högtärade herr skap! Derefter bugade han sig åter djupt oci drack ur sitt glas. Prosten var just fördig att m i sin tur proponera en skål för värden och vär dinnan, då han såg att Tewonen ärnade tillägg: något. Denne fortsatte äfven: Tillåter. det högt ärade herrskapet mig att ännu få tillägga några ord: Att någon belöning för Muuri Jussis gripande vari utlofvad har jag icke vetat, förrän nu; än min: dre kunde jag hoppas att Matti . och jag skull komma att vinna den, då vi endast handlat si. som vi handlat . för att rädda oss sjelfva. Mer härvid visar det sig dock att Herrans vägar är outransakliga och att ärlighet varar längst; ty vwe