Aftonbladet – 11 juli 1844, sida 2

våning. De som härunder dock bäst behöllo fattningen var Mats och Wahti, ty de hade, hvar på sitt vis, anat något dylikt. — Ja der, husbond, har ni nu pirunpaskan, som Wahti nosade efter, sade Mats torrt, håll till godo! Eno paus uppstod, under hvilken Tewonen satt tankfull och fundersam. Siutligen steg han upp, räckte handen åt Mats och sade, i det han bjertligt kramade hans: — Tack Matti, tack för hvad du gjort. Utom dig skulle vi troligen alla legat kalla om munnen i morgon. Men hvad skola vi nu göra med den här fogeln, skola vi binda honom och förxn i morgon till befallningsman, eller bur menar du? — Binddn, svarade Mats, hvartill tjenar det, sitter han icke bra i kistan, der ban sitter? Woehti och jag skola väl hålla vakt om honom i natt och i första dagbräckningen begifva vi oss ned till moderkyrkan till befallningsman, så få vi väl höra om kistan innehåller kontraband eller icke. HI, De personer, med hvilka läsaren pyss gjort bekantskap, vilja vi nu för en stund lemna utu; ögnasigtle, för att åter sysselsätta oss med en äldre bekant, länsman Rask, och är det icke läsarer emot, så kunna vi litet glänta på den ridå, so tiden nedfällt öfver Rasks på vex!ande skiften så rika lofnad. Anders Gustaf Rask var produkten af en a dessa förbindelser, hvilka aldrig knytas af kon venansen, oftast af kärleken, någon gång af mindrt rena känslor — med ett ord, Rask var ett kär