Aftonbladet – 11 juli 1844, sida 2

— Ibland de anmärkningar, hvilka blifvit gjorda mot det hvilande representationsförslaget, är kanske ingen, hvilken på en gång i så få ord uttrycker den egentliga andemeningens och motiverna hos reformens fiender, och tillika ända till förvåning visar, buru liten reda en och annan af desse motståndare ännu gjort sig om sjelfva de första begreppen af det representativa systemet, som följande klagan i en till Wenersborgs tidning insänd och derifrån i Biet för i dag öfverförd artikel: Bland embetsoch tjenstemän besitter vakt, mästaren, med 2 Rdr i bevillning efter 200 Rådrs lön, lika rösträtt med bofrättsrådet, hvilken betalar minst 54 Rdr. I städerne uppväga 3 näringsidkare, hvilka, efter 200 Rådrs inkomst hvardera, tillsammans betala 30 Rdr, en sådan, som för 3000 Rdrs inkomst betalar 450 Rdr, och den som för 20.000 Rir eller derutöfver skattar minst 4000 Rdr, har icke mer att säga vid val, än sex, som skatta tillsammans 60 Rdr. Är icke detta förskräckligt! Hvilken olycka, att man ännu ingenstädes lyckats genomdrifva den ljusa tankan, att låta valrätten bestämmas helt och hållet efter rikedomen, och utesluta aila som höra till de mindre bemedlade? Men allvarsamt taladt: hvad slags föreställning gör man sig då om sjelfva idden af en representation? Är icke ändamålet dermed, att ej blott de starkares utan äfven de svagares rättigheter skola bevakas, och de sednare så väl som de förre få ett tillfälle, att genom nationalombuden frambära sina behof och fordringar på rättvisa till den allmänna vådplägningen. Med hvilka förmätna anspråk, vi