Aftonbladet – 11 juli 1844, sida 2

fråga det, våga väl reformens fiender förneka denna rättighet mera än den allmänt erkända för undersåten, att få frambära sina klagomål inför landets regering? Men om man ville uppfatta och begripa, hvad som utgör det innersta väsendet af och grunden för en representation, så skulle man ock mnödgas medgifva, att pvaktmästaren, har lika stor rätt och lika heliga anspråk som )Hofrättsrådet,, att låta höra sin röst NN val i dem, som skole bevaka det allmänna ästa. Jal denna rätt är, om möjligt, annu mera helig och behöfli? 1ör den förstnämnde än för — svanare. Ty en betydande man har, dels ge20m sin ställning i staten och dels genom personligza umgängsförbindelser, alltid många utvägar att få sina rättighster bevakade hos de maktägande, hvaremot den obemedlade har få eller inga sådana; och just för att bereda en lämplig jemvigt härutinnan, och ett värn för de svagare, är det, som folket tillkämpat sig representativa inrättningar. Men i det hela är det nog öfverflödigt, att vidare orda om den saker. Icke någon ibland dem, som kan tänka så mycket, som erfordras för sammånsättandet af ett bjelpligt resonnemang, kan gerna vara okunnig om hvad vi nu yttrat, och ganska få ibland de upplyste finnas, som ej inom sig äro öfvertygade, att det nu hvilande förslagets antagande skulle leda till fördel för nationen, betraktad såsom ett folk. Saken är redan nog diskuterad, att alla de, som äro folkets och fäderneslandets verkliga vänner och icke ensidigt fästa sig vid fanatiska kastfördomar, utan tvifvel långt för detta hunnit bestämma på hvilkendera sidan de skola ställa sig, intill den dagen, då det afgörande ögonblicket varder kommande. Må ingen häruti betagas sin fria öfvertygelse!l Vi fördöma endast all halfhet, och tro, att hvar och en bör noga besinna, att i den ställning, hvari saken nu kommit, finnes det icke mer än två partier: deras, som vilja, och deras, som icke vilja hafva reformen. EERO — Dagligt Allehanda i dag innehåller ett långt skriptum från Hr kapten Lindeberg, som förut var insändt till Aftonbladet, men icke här emottogs, emedan det handlade om åtskilliga andra ämnen än dena hufvudpunkt, det egentligen skulle angå, som var Aftonbladets svar på kaptenens hemställan till de liberala tidningarna. Dagligt Allehanda har egentligen svarat allt som behöfves på detta skriptum, hvaraf man får lära, att kaptenen antagit en temligen besynnerlig ställning såsom reformvän, genom sina varningar mot senthusiasm) och sangviniska förhoppningar, jemte erin ringar om, att det reformerade engelska parlamentet samt den reformerade franska karemaren låtit komma sig många fel till last, dervid orden reformerade finnas utmärkta med kursiv sti!, alldeles som om bristerna härrörde deraf att dessa inrättningar blifvit reformerade, då man likväl vet, dels att dessa reformer äro högst ofullständiga. dels att ändå värre missbruk förut egde rum Man tycker sig vid genomläsningen af ifrågavarande artikel vara midt inne i gamla Stockholmsposten. Vi hade tänkt, då vi återsände artikeln, att bespara en man, som förvärfvat sig många anspråk på erkänsla för hvad han på de sista tio åren gjort och lidit för frihetens sak, och hvilket aldrig skall glömmas, det obehaget, att framträd: med en sådan inkonseqvens; men ödet, eller rättare Hr kaptenen sjelf, som tyckes vara sitt eget öde, har velat annorlunda. — Qvintessensen a! sin nuvarande ställning synes Hr L. vilja antyds i följande ord: Skillnaden mellan mig och åtskilliga andra reformvänner torde vara, att de vilje endast medlet; jag deremot vill ändamålet, fäderneslandets väl. Säkert skall ingen undgå at anmärka den ädla sjelfkänsla, hvarmed Hr koapte: nen här sätter sig på sin piedestal högt upp öf ver de omånga andra reformvännerna., Ack! hvad det nu är skada för Biet, att det förr utfarit så illa emot kaptenen, att det icke gerna numera kan med god smak smeka och utbreda armarna emot honom. — Redaktionen har i en insänd uppsatts, i an ledning af en i Måndagsbladet intagen anmäler a dhualftanm ss CH 11. ton han AavmnA att APh annat