Aftonbladet – 10 juli 1844, sida 2

kanape, hvars gröna flanellstäcke med sina yfviga Iransar af gult, rödt och blått ullgarn på ett lysande sätt bevittna husmodrens konstfärdighet och skicklighet; derom talå äfven de snygga, rutiga bomuilsöfverdragen på de hvitmålade stolarne med sina runda karmär. Under det andra fönstret finna vi en betsad klädsats med klumpiga messingsbeslag och handtag, och många konstiga infattningar. Denna möbel var salig öfverstinnan I s brudgåfva till sin husmamsell, Brita Cajsa, hvarföre den äfven sticker af mot de öfriga möblerna, lik en prestmamsell på ett bondbröllop. I hörnet mellan kanapån och klädsatsen står ett litet rundt thebord med skifva af lackeradt bleck, på hvilken vi finna placerade många schene ra: riteten, exempelvis: ett par höga ljusstakar a! porslin, i form af fruntimmer, som, med armarne höjda uppåt, hålla hvar sin ljuspip på hufvudet: vidare en docka af papp med vaxhufvud, hvilket, om man vidrör det med fingret, till alla närvarandes höga förundran, börjar nicka fram och åter; ytterligare en som allra småsötaste toilettspegel med ett två tums högt och ett och ett balft tums bredt glas, hvilket har den näsvisheten att, om man kastar en blick deri, gifva ansigtet utseende af ett franskt bröd — m. m., Som icke så noga kan specificeras. Vilje vi nu äfven bevärdiga de på väggarne hängande taflorna med en blick, så finna vi här la Coquette i djupaste neglige sitta helt förtroligt vid sidan af en gammal vördig pastor i ringkrage och allongeperuk: der strödda scener utur den förlorade sonens historia på ömse sidor om la Modestie; längre fram de fyra årstidernan, personifierade i damer med uppsatta mössor och styfkjortlar; ändtligen pStockholms slott, sedt från landoch sjösidan, och slutligen en märkduk, äfven. inom glas och ram, fullproppad med hundar, altaren, lågande bjertan, blomsterkorgar, namnehiffer m. m.; sydd af frun sjelf för fyratio år sedan. År icke ditt tålamod redan alldeles -uttröttadt, allrakäraste lä