Aftonbladet – 9 juli 1844, sida 2

Rn na nna frågor: Alrs well, Massal very welll, Vid middagsbordet hviskade min syster til! len sköra obekanta — men så högt att det skulle nå mina öron — Se bara på vår gäst! ag tror bestämt, att han har löspolisonger., Den ippfordrade sår, i stället att se på mig, ned i sin tallriek; och min svåger tillkännagaf ej otydligt sitt misshag. Jag bet mig i läppen och länkte: det skall jag betala dig! då skall få vänta så mycket längre innan jag uppenbarar mig. — Efter middagen måste jag rida ut med min svåser, för alt bese hans egenlomar; men jag var föga uppmärksam derpå, ty dels könde jog ju dem rätt väl förut och dels insåg jag nu tydligt alt jag hade blifvit kär. . Morgonen derpå träffade jag min syster i reskläder. Hon bad om ursäkt att hon måste resa ifrån mig, för att besöka en sjuk väninna; men jag hoppas, tillade hon skömtande, patt ni ej skall sakna frun — mamseller blir hemman Nu kunde jag ej hålla mig längre: Systerl utropade jag, och utsträckte armarne emot henne. Skratlande, men med tårar i ögonen, föll hon om min hals. Hennes man skakade min hand, och sade småleende: Min hustru bar igenkänt dig sen i går morse, och din neger Jetade hon sanningen ur; men jag har: förlorat mitt vad, ty hon påstod, att du skulle först-afkasta Masken. — Men inte polisonzerna,, afbröt jag. Aproposl du taade om mamseillen, hvad är det för en mamsell7 hvarifrån förskritver hon sig egentligen? frågade jag med den möjligaste likgiltighet jag kunde Min fru syster svarade i samma ton: Tån ILa:and eller Falster, hennes fader är en god vär till min man; han var här för kort tid sedan, och lemnade dottern qvar. — Det är en rät vecker flickal fortfor jag. — Ah ja, menl, sva sade hon; men det är synd, ett hon ej länge tör blifva försörjd, ty hon är fattig, och får in genting efter föräldrarne., Denna anmärknin gladde mig innerligen. Men nu körde en vagr