Aftonbladet – 9 juli 1844, sida 2

gentliga frågan, om en representant har utbildat och utvecklat dessa himmelska gåfvor, som utgöra: dess egentligen andliga natur, till den klarhet och begreppsfasthet, till den säkerhet och osviklighet, till den orubbliga kraft och sjelfförsakelse i handlingens ögonblick, att ban för det älskade fäderneslandet, för det rätta och dygden vill våga allt och icke svigtar eller tager ett endaste steg tillbaka, om det strider emot hans öfvertigelse, utan att ban derföre skulle vilja göra något våld på andras föreställningar om hvad de anse för rätt; utan han fogar sig, efter en redlig och öppen strid, med undergifvenhet efter tidsomständigheternas oemotståndliga kraf och åtnöjer sig med att höra till minoriteten, om han icke kan vinna seger för sina åsigter.n På riksdagarna hes oss förekomma ofta, som professorn vet, vigtiga lagstiftningsfrågor: kriminaloch civil-lagarna skola t. ex. snart undergå förändringar. År landtmannen eller handtverkaren då endast i och genom sitt yrke qvalificerad att deltaga i öfverläggningarna derom? — — — — — Har bonden eller borgaren icke en allmän, renare mensklig bildning, icke någon klar och djupare insigt i rättsfrågornas natur, ingen historisk-kritisk kännedom om sin tid och dess oafvisliga fordringar, så står han der som en jabroder, eller också förhindrar han genom sin envisa och motsträfviga okunnighet alla reformer och all fortgång till ett bättre. Och har han då uppfyllt sina pligter såsom representant endast derföre, att han någorlunda förstår att bedömma huru jorden ändamålsenligt skall vårdas och häfdas eller huru en stöfvel eller en klädning skall förfårdigas efter parisermodell och nyaste snitten? Är han icke här, osaktadt sin qvalitet af ståndsperson, en oförenlig och oanvändbar atom i det helas samlif? Gå vi åter till tull-lagstiftningen och näringsfriheten, så få vi en alldeles oförsonlig konflikt emellan skråandan och egennyttan på ena sidan och statsmannavisheten och nationalekonomien på den andra. Regeringen, som öfverskådar det hela och ser dess gång och vilkoren för dess trefnad och utveckling ur en högre synpunkt, söker medla emellan de stridiga intressena, utan att vara partisk för något serskildt; men hvilken kamp skall den icke få, om den har att göra med oupplysta representanter, som fordra allt för det enskilda, utan att vwilja afse det allmännas bästa och fördelar? I vetenskapliga frågor, vid ordnandet och bestämmandet af den allmänna undervisningen, vid militäroch försvarsverkets inrättning etc., står åter ståndsinrättningen såsom ett aggregat, utan betydelse och utan motsvarighet mot det allmännas behof. Här är det åter några få som afgöra allt, och de andra äro atomer, som efter en slump fylla och nedtrycka ena vågskålen vid voteringarna. Eller finner herr professorn någon organisk funktion i blotta skråmästarens eller bondens ja eller nej vid afgörandet af dessa angelägenheter ? Det har väl sina svårigheter i hvilken slags representation som helst; ty vetandets omfattning och nä stan oändliga fördelning göra det nödvändigt, att man fäster sig mera vid ett, än vid ett annat; men bildvingens högsta företräde är, att hvarje sannt bildad kan någorlunda inse och uppfatta den allmänna karakteren af allt det mera speciella och bedömma det regelrätt i dess förbållande till det hela. Men efte: herr professor Brings oförgripliga tanke om ståndsin rätteiogen blir den ett mysterium i samfundsinrätt ningen, som icke får förklaras och fattas efter vetan dets allmänna lagar; utan, vissa qualitates occultai spela hufvudrollerna.n