Aftonbladet – 9 juli 1844, sida 2

— Åt efterföljande artikel har red. icke velat vägra en plats, emedan den rör en för det allmänna ganska viglig institution och dess försättande i ett tidsenligare skick, om hvilket sednare vi tro att önskningarne äro ganska eniga. Det har väl icke undfallit oss, att insändaren icke är synnerligen skonsam i sina omdömen; men då en god afsigt är omisskänlig, har rel. ej velat fästa sig vid uttrycken. FRIA KONSTERNAS AKADEMI. Denna akademi Har nu fätt en stndig preses, sedan det från :många år tillbaka tediga örfverintendentsembetet ändtligen erhållit en representant i br öfverstlöjtnanten M. G. Ancksrsvärd. Man fäster stora förhoppningar vid hr Anckarsvärds person, man väntar en total reform för det verk, som har sig de sköna konsternas vård i Sverige anförtrodd, och, såsom en frukt af denna reform, konstens och konstsinnets allmännare utvecklirg bos svenska folket. Att frambringa denna frukt var afsigten med skademiens stiftelse; men det är påtagligt, att akademien på de sednare åren gått mycket tillbaka och snarare verkat emot än för denna afsigt. Om detta faktum är utom, som inom akademien blott en röst, och detta bar gifvit ins. anledning att kasta en blick på orsakerna och söka intressera allmänheten för medlen till en bättre sakernas ordning. : Orsskerra till akademiens förfall kunna sökas i akademiens grundimättniog, i förändring hos den makt, som en gång utgjort akademiens lifvande ande och beskyddare, och i resultatet ef denna förändring, nemligew klena fonktionärer på okademiens vigtigaste platser. Alla akademier eter gammalt mönster bafva det grundfelet, att de innesluta lika mycket eiler väl mer en syftning till konstens förstensndeoch