Aftonbladet – 9 juli 1844, sida 2

grefve Adlersparre på Gustafsvik, hvilken ej bar fastighet inom församlingen, utan bor nästintill på säteriet Gustafsvik, och det verkligen kuriösa ir, att, enligt hvad protokoilet angifver, -skola de som undertecknat petitionen sjelfve hafva förklarat sitt ogillande deraf. Af denna händelse kan man åtminstone med visshet sluta till en sak; nemligen å ena sidan, att grefve Adlersparre, som sjelf lefver för litteraturen och är skald, synes hafva varmt intresserat sig för att skaffa en af sina litterära vänner en lägenhet i sitt grannskap, men dervid halt den oförsigtigheten att gå förbi en magnat i socknen, samt å andra sidan, att denne magmt blifvit stött häröfver, och alt antingen han eller någon annan icke underlåtit att bearbeta saken så godt han kunnat, för att tillvägabringa den ofvannämnde lilla explosionen, medelst försarmlingsboarnes återkallelse. Hela saken är dock icke värre, än att Hr Almqvist det oaktadt torde: kunna i meriter vara jemngod med sina medsökande. Aftonbladet har kanske svårt att anses yttra sig opartiskt i denna fråga, i anseende dertill, att Hr Almqvist ej sällan lemnat bidrag till tidningen och förr tidtals varit stöndig medarbetare deri. Detta hindrar oss dock icke att säga, det vi för vår del aldrig varit serdeles stora vänner af dessa särskilda pastoratspetitioner. Men å andra sidan vore det intressant att höra hvad Svenska biet kunde hafva att invända mot Hr Almqvists utnämning till en kyrkoherdebeställning. Om det är brist på snille eller kunskaper? Om Herr A. icke har tillräckligt stora förtjenster om unrnervisningsverket genom den verksamma andel han haft i elementarskolans bildande, för att kunna lika väl som någon annan skolkarl komma i fråga till en sådan beställning; eller slut-. ligen, huruvida något finnes att invända emot hans religionslära och lefverne, som kunde göra bonom mindre värdig dertill. Det är just det ömkliga hos hans motståndare, att de idkeligen endast skrika öfver honom och nedskälla honom med öknamn, derföre att han ej älskar det epi-skopala elementet, utan att kunna öfverbevisa honom om ett enda mealigt factum, eller ens tillvita honom annat, än att i en roman hafva uppkastat en social hypothes, som visserligen är djerf i så måtto, att den strider emot de nu rådande begreppen inonr en del! af sambället, men likväl, rätt förstådd, är långt: ifrån att innebära någonting i sig sjelf osedligt. Långt innan Hr Almqvist ännu skref något i Aftonbladet, räknades han såsom en af Sverges utmärktaste litteratörer och skalder, samt är äfven i detta afseende erkänd af utlänningen. Det behöfver således icke vara af camaraderie som vi säga, ait den tiden kanske skall komma, då man anser, att det ej vore för mycket, om en sådan person försattes i den belägenbeten, att han kunde fullfö!ja sin litterära bana, utan att bshöfva tänka på att för sig och familj förvärfva uppehället för dagen. ——LreE