Aftonbladet – 9 juli 1844, sida 2

————L ot fram, och de förklarade båda att jag skulle följa med dem till hans broder — först dagen derpå skulle vi komma tillbaka. Jag hade hellre blifvit qver; men invänningar hade jag ej heler lust att göra — jag måste alltså följa med, utan att jag en gång fått tagit afsked af den sköna mamsell Fischer. Tiden var för mig en evighet der borta. Jag begagnade mig af hvarje stund, då min syster ej var närvarande, att fråga hennes man om della underbarn. Han var outtömlig på beröm och uppblåste ännu mera mitt bjertas eld, då han försäkrade att ban bestämt visste, att jag gjort intryck på henne. — Glädjen, som vid vår återkomst framlyste ur hennes fagra ansigte, motsade honom icke; ja, den föll verkligen så tydligt i ögonen, att den framkallade en anmärkning från min syster, hvarvid -den stackars flickan skiftade färg och bortgick suckande. Den natten låg jag på rosor. — Vid dagens gryning var mitt beslut taget. . Jag uppsteg straxt, i hopp att kunna träffa den jag sökte, ensam, innan de andra kommo på benen. Länge letade jag förgäfves både i rummen och i trädgården med alla sina lusthus. — Nej, bon var ingenstädes till finnandes! kanske hade hon ej ännu stigit upp — unga flickor vilja gerna sova länge om morgonen. — Nå väll jag fick väl vänta då. Imedlertid ville jag begagna mig af min esen raskket och pjuta af den sköna morgonen, bvarföre Jag uppsökte köket, för att tända min cigarr. — O, du lyekliga infalll Der var just min engel i sin nätta hvita morgondrägt och utdelade befollningar åt den qvinliga betjeniugen. Hon helsade mig med ett englaleende, och sade mel sn veka guiterröst: Så tidigt uppe, herr sekreterare! Behsgar ni inte gå in i salen. Thet skall straxt Kkoraman Jag ville säga något, men hon öppnade dörren åt mig, och jag bockade mig och gick in. — Straxt derpå kom hon. Jag grep mig an, fattade hennes-hand och sade: Ni vei nu hvem jag är, mamsell! Vill ni för beständigt