Aftonbladet – 9 juli 1844, sida 2

——----— (IX 2 — öfverlemna åt mig den hand, som jag nu trycker till ett kärleksfullt, uppriktigt hjerta? — Fon bleknade, vacklade, nedsjönk-på sina knän framför mig, och drog min hand till sina brinnande läppar: Min välgörare, min fader! stammade hon, känner ni ej igen er stackars Eva? Tårar strömmade från hennes herrliga ögon — hela mitt väsen upplöstes i en enda salighetskänsla. Nu insprungo min syster och hennes man från rummet bredvid, och hon sade med komiskt allvar: Mademoiseliel är det så jag har uppfostrat er? Har jag lärt er att knäböja för en karl? Anda från den första Eva intill er, är det ingen som så bar förnedrat sig — upp med er och låt hovom falla på sina knän! Det är mannens pligt. Monsieur La Fleur! Ni är en vält artiz kavaljer! — Vi båda förblefvo mållösa och i samma ställning. Min syster uppreste sin förträffliga fosterdotter, lade hennes händer om min hals och sade, under det tårar tillrade utför hennes leende kinder: Der, broder, har du din fattiga fiskarflickal — Jag tryckte henne till mitt lyckealiga bröst, och kärlekens första kyss på hennes panna. Derefter kastade hon sig om sin ädla fostermoders hals, och sedan om fosterfaderns — jag gjorde så med, och — och — ja, ser du! nu är berättelsen slut, ech nu vet du hvem min dy:bara Eva är, och hvarföre denna plats är 0:s så angenäm. — Kom Pehr och kyss min hustrus hand! Hon gör mig till den lycksaligaste man under solen. Här slöt mia vin. Vi stego upp och gingo tilbaka — jag hade upplefvat en af de gladaste dsgarne i mitt lil — Apropos sade jag på hemvägen, hvad blef det af Laura ? Fan svarade med ena suck: ;Min väol hon blef formligen förförd och komplett bedragen. Köpmannen, hennes morbror, gjorde konkurs, hennes mor dog, hon sjeli — för att med få ord säga dig alltsammans — det var hon, som vi nyss mötte bär !med spelsinkorgen på armen.