Aftonbladet – 8 juli 1844, sida 2

att nu rösta emot förslaget. Någonting ganska vigtigt härvid är dessutom, att just åtskillige de förnämste af reformens motståndare, ehuru de sökte förespegla böndernas egen fördel såsom anledningen till sitt förfarande, blifvit wuteslutna vid de nu förrättade valen, såsom t. ex. en Petter Jönsson i Träslända, Måns Jössason från Skåne, Lars Larsson i Bollungen, Brisman från Skaraborgs Län m. fl., hvaremot af de åtta, som undertecknade den bekanta adressen, sju blifvit nästan enhälligt återvalde i sina distrikter. Det torde vara ganska svårt att framte något exempel, der majoriteten ibland allmogen uttalat sin tanka mera enhälligt, eller der man har mera visshet om dess beskaffenhet, såvida man öfverhufvud vill erkänna, att folkets opinionsyttringar någonsin hafva något att betyda. Men ännu nästan märkvärdigare är förhållandet med valen till riksdagsmän i Borgere-Ståndet. Här voro, såsom bekant är, öfvertygelserna hos pluraliteten ännu ganska tvekande vid förra riksdagen. Huru hafva då valen härutinnan nu gestaltat sig? Alla förslagets bestämde anhängare hafva blifvit återvalde; flere betydande ledamöter, som förra gången tvekade, emedan de ansågo alltför stora svårigheter möta sakens framgång, hafva nu mera bestämt sig att rösta för detsamma, och man ken till och med ej vet3, huruvida icke represeatanterne för Norrköping, herrar Lagergren och Arnberg, eåsom i mycket annat upplyste män, måhända sluta sig till denna sidan. Deremot hafva åtskillige andre ledamöter, just bland dem som vid förra riksdagen ifrigast opponerade sig, nufcke blifvit återvalde, såsom Herrar Wijk; Christiersson, Helling (som likväl sjelfmandt undanbedt sig) Rydin, Carlberg, någre borgmästare m. fl., och resultatet på det hela är sådant, att man beräknar att endast 8 eller 9 nej komma att visa sig vid voteringen i det ståndet. En så stor och afgörande öfvervigt inom de båda stånden, som representera de närande klasserna i samhället, l!emnpar det otvetydigaste vitsord öfver den djupa känsla nationen har af sitt behof att en retorm måste ske och att den måste ske snart, såvida icke samhället skall blottställas för den vådligaste splittring. Denna tanka vinner ett ytterligare stöd, äfven utaf utsigten inom de båda öfriga stånden. I Presteståndet har det nemligen visat sig, att antalet af reformens vänner ökats så betydligt, att då förslaget vid förra riksdagen endast räknade tre eller fyra befordrare, så kan man nu räkna med säkerhet omkring en tredjedel af ståndet till dess bestämda vänner och bland de öfriga ä:o utan tvifvel så många, hvilka skola taga de serskilda nu förekomna omständigheterna af en ny regerings anträdande, jemte tänkesätten inom de båda opriviligierade stånden i betraktande, och låta en eller annan personlig betänklighet vika för afseendet derpå, utt det är ganska sannolikt, att reformen äfven der kan komma att bifallas. Hvad slutligen beträffar Ridderskapet och Adeln, så kan derom icke sögas något med säkerhet, innan man fått se Riddarbuset konstitueradt. Det enda, som vi veta med visshet, är, att reformens fiender åtminstone låtsa sig wvilja sätta ett stort hopp på bördsfördomens fortfarande verkan derstädes. Också har visserligen ingenting sparats för att söka utsprid2, att ett stort antal adelsmän, ja, större än någonsin, skulle hitkomma från landsorten, endast för att votora mut det hvilande förslaget. Vi hafve redan en gång förut anmärkt, att sjeifva taktiken af en sådan spådom icke är så illa beräknad, för att väcka misströstan hos de lättskrämda, som gerna följa med strömmen. Hvad deremot sjelfva sakförhållandet angår, så hafva äfven vi någon anledning att tro oss kunna beräkna detsamma; och vi anse oss ingalunda begå ell misstag wii det bestämda påståendet, att ej mindre profeten om de 800 uti den konstitunelle, än da andra otycksfåglarne, missräknat sig ganska väldeligen., Ja, än mer; vi skulle för vår del vara böjde att när som helst antaga ett vad, att sakens utgång på Riddarhuset kommer att hufvudsakligen bero af det beslut, som i det afgörande ögonblicket fattas af en viss, både genom karakter, stägtförbållanden och rikedom betydande man, hvilken i allmänbet tillhör den konservativa sidan, men förut mer än en gång i vigtiga ögonblick, visat att han förstår att uppfatta fäderneslandets behof, och slutit sig till reformens sida, samt derigenom gjort slag i saken. Hvad beträffar det antalet adel, som hitkommer från Skåne, så känne vi bestämdt flere deribland, hvilka komma att votera för förslaget.