Aftonbladet – 8 juli 1844, sida 2

ryckte dem till sina läppar, kinder och bröst och badade dem i sina tårar — sorgens rätta valsam och aloe. Hvart skall hon nu taga vögen, stånkade gubven, när jag är borta?, Till mig, kära nilp varade jag, neller till min syster; det är en god Jvinna som skall vårda henne som sitt eget barn — sjelf bar hon inga., Då löne Gud eder begse, och jag dör nu lugn. Men — en önskan hade ag likväl — det är min sista i denna verlden: min kista har varit färdig i många år; min svepning har läpge legat tillreds; men — jag ville gerna hafva mig sjelf och min sonson litet anständigt ner i jorden; jag har låtit ringa och sjunga litet öfver alla de andra; prester har också sagt ett par guds ord vid deras graf; men nu har jag ingenting mera; den sista af sedlarne, som ni gaf oss, hafva vi vexlat i dag — gode herre! — Jag lät honom ej tala slut; men försäkrade honom att begges jordfästning skulle blifva så hederlig som någon annans i soknen. Derefler reste han sig upprätt i sängen med den sista återvändande lifskraften; hans ögon strålade med förnyad klarhet. Herre Jesus! annamma min andel utsade han högt och kraftigt — signade ner igen, och — utandades sin sista suck. ; (Slutet följer.) EKEN SON — EN NY ROMAN AF LADY BuLwERr, har nyligen utkommit i England, under titel: Memoirer af en Ryss.o Lady Bulwer uppgifver likväl, att hon icke skrifvit, utan endast utgifvit rämnde arbete. — MÅTTLIGA PRETENTIONER. En gammal vedhuggare, vid namn Pelle, blef för icke länge sedan tillfrågad, om han hade lust att blifva nattvakt. År det möjligt, utropade ban, kan det verkligen vara sannt, ett en sådan lycka kam hända mig? Ja, men hvsd skulle du vilja ha i löp? Lön! hvad är det för slarf? Hvad skulle jag med den? Sådant der slarf behöfver jag inte. Nej, !år jog blott några skilipg till snus, så är jag vöjd och vill gerna åtaga mig S blifva nattvakt, dessutom skall jag göra allt hvad dig grefvinnan befaller.