Aftonbladet – 6 juli 1844, sida 3

som caclus. grandiflorus, när dena första gånger utvecklade sin skönbet och utandades sin välluk i Rosenborgs trädgård. Hon var åtföljd af e sammal köpman, hon .es morbror, och af sin mor ett något mer än medelålders fruntimmer, enk: efter en officer. (Denne hade dött som löjtaant men i betraztande af dottrens skönhet, gafs honom i grafven majors rang af alla sällskapets kavalje rer, på det att den gudomliga Laura skulle kunn: tituleras fröken.) Fröken Laura gjorde epok, och jag uppfyllt ett blad i hennes historia. Mitt ideal var funnet; min ömma längtans hittills okända föremål hade uppenbarat sig, och koncentrerat alla mina önskningar och förhoppningar till ett enda mål — jag blef alldeles för rasande kär i henne. Förståndet öfvergaf mig alldeles; jag såg endast med bjertat, och fann derföre alla möjliga fullkomligheter hos den tillbedda. Jag insåg, vid första ögonkastet, att hon var kysk som månan, ren som den nyss fallna snön, from som ett helgon, klok, qvick, skarpsipnig: kort sagdt, alldeles makalös. Jag sökte och fick inträde i hoanes moders hus, för att — som jag inbillade mig — studera hennes karakter. Ett äfventyrligt studium! ty hon hade reat af ingen; men hvad hon saknade, supplerades af min dåraktiga passion. En utantill lärd term, antog jag för originell qvickhet; en hvardaglig anmärkning för inneboende vishet; och om hon intet yttrade ett ord — derföre att hon hade ingenting. att säga — bevisade dock ett småleende eller en nick, att herriga skatter lågo gömda i hennes själs omätliga djup. Vintern förgick, utan att jag vågade någon förslaring; jag tillbakahölls genom orediga betraktel