Aftonbladet – 6 juli 1844, sida 3

stämplas såsom förkastlige och varningar utdelas de väljande, såsom voro de omyndige personer utan egen fri vilja och öfvertygelse. Så uppträder en tidningsredaktion i 19:de seklet inför ett bildadt folk!! — så upphäfver sig ett Aftonblad till svenska folkets målsman och tyckes icke längre dölja den tanken, att det på entreprenad tagit Sveriges framtid öm händer ). Ör! ver allt detta fräckhetens tillgörandesväfvar dock hoppet, att Sverige eger män, som hvarken skygga tillbaka för terrorismen eller dagtinga med oförskämdheten. Hvad Aftonbladets zamnlistor än kunna uträtta ibland de obildade, så har det dock redan visat sig huru föga de betyda inom bildningers gebit, t) vid Lunds akademi blef just den man vald, för hvilken Aftonbladet varnade. Det kan man kalla oppo sition emot landets diktatoriska myndighet; men trö: sta dig, stormäktigste Aftonbladsurste! detta nederlag inträffade ibland de bildade, och det är säkerligen icke der du väntar några segrar. Svärta och utmåla med dina färger de män, som äfven vid stundande riksmöte förkasta ditt och Boråsarnes nya representationsförslag; — — lappverket blifver nog ändock icke påklädt svenska folket, och skulle ditt hjerta sörja deröfver, så rekommenderas såsom sorgdrägt den svarta svinpelsenr. 3. Huru går det till au göra en minister förhatlig. Vi hafva nyligen sett exempel derpå och manövren duger väl än en gång. Hvad betyder det väl att en minister eger talanger, obefläckad karakter och ovanlig embetsmanneskicklighet, om han icke står väl hos Aftonbladet! — Har ban varit älskad af den gamle kungen, och tillhört det gamla hånade ,systemet,, så är just detta icke det minsta af hans gravamina. Hans ord och gerningar likasom hans personlighet-läggas nu under Aftonbladets press och att färgteckningen blifver svart såsom en Morianp, derpå behöfver ej tviflas. Kring land och rike utropas den i Aftonbladets onåd fallne ministern såsom riksförderflig och skadlig. Lille kusin i Sveriges HofTidning Dagligt Allehanda uppmanas att gifva ett kraftigt handtag och ett dussin småstadsblad förständigas att gifva ett troget echo och så heter det: han är hatad af folket. Skulle det nu någonsin inträffa, att en regent vore så sensibel för skriket. så ovan vid slika påkänningar, att denna väldigan opinion kändes såsom en tung atmosfer trycka hans skuldror, så skall säkert en sådan minister träda undan för att icke genera och Aftonbladismen, som vunnit en ny seger, skall uttrycka sin triumfsång i följande hyggliga, tirad: du wirst dem Lande nicht mehr schaden, samt af tacksamhet för hvad som sked: stämpla förändringen såsom en halfmessyr och helsa de nyvalde med de smickrande orden att de icke iro vuxne utförandet af de genomgripande reformer, som landet behöfver.n A. Hvad inflytande kommer Aftonbladismen at erhålla under kommande Riksdag? Aw Aftovbladsherrarne inbilla sig föra olkets talan, är ej längre en hemlighet. Afser man här Aftonbladsfolket, så är inbillningen en sanning, men menar man Svenska folket, så ligger deri en bålstor lögn; ty eff är att utgöra ett slags husbehofsartikel för det politiska kannstöperiet och nyfikenheten; och elt annat är att såsom publicist ega förtroende och anseende. Inbillningen är deck ljuf så länge den varar, och samma myndighet, som förut visats i att bestämma hvad vi tro och göra skola, skall säkerligen i potentierad grad förråda sig vid nästa Riksdag. Oförskämdheten, smeket och terrorismen skola tvifvelsutan i omvexlande scener utföra sina roler samt låta landets representanter känna tyngden af det usurperade förmyndareskapet. Inflytandet inom Bondeståndet, der trosarnen har största numerär, uteblifver icke, men att egeringen och de bildade stånden låta sig föras af Atonbladets ledband, saknar all möjlig sannolikhet; y detta blad har hunnit upparbeta sig till det pu licistiska arseende, att ju mer det fäktar för en sak, lesto mer skärper misstroendet sin blick, för att uppäcka den i de fria fraserna insvepta haltlösheten och kefheten, och ingen regering, ingen representation fventyrar att för biallet af ett rabulistkotteri tillbyta ig den bildade meöjoritetens opposition. Emellertid ycker man sig på förhand höra, huru de represenanter komma att skymfas och smädas, som, döfve ör Aftonbladets omstöpningsraseri, våga följa sin öertygelse. Och månre icke regeringen sjelf, som onöjligt kan eller vill regera i Atonbladets anda, nart nog kommer att smaka den gamla malörtslandningen, ty, så länge det lönar sig, skall Å tonHadet icke upphöra att föra pöbelmeningens och haifvildningens tålan; det skall äfven bärefter uppenbara len dverga-art, som har ingen annan utväg att komna upp, än att allt det högre är, drages ned til! enne; det skall säkerligen härefter såsom tillförene sitt tillgörande uttrycksfullt afbildas med det oroga tandkött som behöfver gnaga på allt för av ramkalla sina mjölktänder. ) Blott en liten erinran må härvid tillåtas Aftonbladat namligan att dan tarrariem cam dat mean so)